Öppenheten på nätet ger säkerhet

För inte så länge sedan hölls årets Moving images i Malmö. Konferensen, eller man frestas nästan säga happeningen, är ett exempel på samla idéer om vad som händer med vår kultur och vårt samhälle genom den digitala revolutionen.

Med det uppkopplade samhället kommer en hel del av vad vi tagit för givet att bli föråldrat och behöva ersättas.

Vad förmultnat är, skall ramla, skaldade Tegnér. Och ge plats åt nya friska skott. En tanke som just nu är sällsport modern. Ekonomen på modet är Joseph Schumpeter och hans idé om den kreativa förstörelsen.

Om det är den ekonomiska krisen eller internetrevolutionen som är skälet är svårt att veta.

Det är emellertid utmärkt att Malmö åtminstone då och då placerar sig i täten för marschen in i framtiden.

Att det kommer kritiker som till exempel Nicholas Carr (i sin nya bok The Shallows) och oroar sig för att den ständiga uppkoppling gör oss dummare och ytligare är bara vad man kan vänta. Förändring möter alltid kritik, ibland befogad kritik.

Och kanske är det faktiskt så att de flesta inte tänker lika djupt och klart om de samtidigt skannar twitterflödet och reagerar på varje pip som förkunnar ett nytt e-mail. Men det är mest en fråga om koncentration, inga stora tänkare satt hela kvällarna framför tv-apparaten på 60-talet heller. Eller, jo, några gjorde säkert det och hade nytta av det, liksom minst en framstående modern nationalekonom ägnar timmar varje dag åt bön och talmudstudier. Jag tänker då på den briljante Israel Kirzner – faktiskt en av just Schumpeters efterföljare.

På samma sätt sitter säkert någon just nu och formulerar knivskarpa idéer samtidigt som hon glatt konverserar på twitter, MSN och Google buzz.

Varningar som Carrs är förstås viktiga och riktiga, de kan hjälpa oss att hantera de nya redskapen förnuftigare. Utan lite sund konservativ misstro kan den tekniska utvecklingen bli en förstörande lavin.

Internet och realtidskulturen är förstås bara en del av de globala förändringar som pågår. Klart är att världen i dag ligger rimligt öppen och nästan vad som helst kan inträffa. Frihetsgraderna har återigen ökat. Det går inte längre att ställa sig utanför och skapa en fredad zon bakom säkra gränser.

Detta kan leda till effekter som inte alls är särskilt trevliga. Vi ser sedan lång tid en utveckling i riktning mot att det är svårare att sätta sin tilltro andra. Att tryggheten minskat.

Den så viktiga tilliten i samhället eroderar.

För inte så länge sedan behövde man inte låsa sin cykel, den stod ändå kvar. I dag släpar de flesta cyklister åtminstone i större städer kring på kilovis med kättingar för att låsa sin cykel i lättmetall – annars blir den obevekligt stulen.

Bedrägerier på Blocket och andra marknader för vanligt folk är vanliga. Kanske är svenskarna lätta att lura, kanske finns det en stor grad av godtrogenhet och tillit här. Som kan utnyttjas. Kanske är det i stället så att den gränslösa och vidöppna världen utövar extra frestelser på oss. Kan vi osedda stjäla kanske många gör det. Kan vi utan risk sätta oss på andra, då kanske vi i allt för stor omfattning gör det

Det betyder inte att man ska drömma en omöjlig dröm om att vrida klockan bakåt.

Inte bara för att det inte går, utan för att riskerna kompenseras av vinsterna. De nya frihetsgraderna och de oändliga möjligheterna är svindlande. Men det kanske vore bra om fler tänkte igenom de moraliska krav det hela ställer på oss själva. Och om man kanske har några plikter att uppfylla för att friheten ska bli lyckosam.

Först plikten mot en själv. Att inte bli en självcentrerad slav under lättköpta njutningar. Utan kanske en tänkande människa som begrundar vilken sorts människa man vill vara och vilka mål som är rätta och riktiga.

Sedan plikten mot andra, mot sin nästa om man så vill. Moralen i att inte skada, inte bestjäla, inte lura.

Vi vet hur det var när friheten ökade på 1800-talet: Framstegen blev stora, men också skurkstrecken. Antalet människor man samspelade med steg, och därmed minskade kunskaperna om dem.

Lösningen blev öppenhet. Det gällde att visa att man var en hederlig människa som man kunde göra affärer med. Det personliga varumärket blev viktigt. Då växte till exempel ordenssällskapen sig stora, genom medlemskap där ålade man sig en viss moral. Och blev därmed någon vars ord man kunde tro på.

Och engagemang i lokalsamhälle, i politik, i föreningsliv och så vidare blev sätt att visa sig pålitlig även i affärer.

Så kanske är ändå transparensen på internet, i Facebook och twitter, en nödvändighet för att friheten inte ska missbrukas. Vi vill ju veta vilka vi har att göra med.