There is no box

Ett av de konstigaste buzzwords som vi använder i vår bransch är ”thinking outside the box”. Uttrycket ska komma från organisationskonsulters pedagogiska pussel1 med nio punkter som ska bindas samman med fyra linjer. Inte ens i den kontexten känns det speciellt vettigt att vara i någon box.

Att tänka utanför boxen innebär att vara kreativ, originell – ni vet sådär… inte som alla andra. Det blir ett race efter att hitta just den där idén som ingen annan tänkt, lösningen som aldrig tidigare setts, genomförts eller ens antytts.

Själv funderar jag varför man satte sig i boxen från början? Och vem som ställde dit den för att jag och andra skulle sätta sig i den?

Problemet är att vi helt enkelt tänker oss själva som instängda. Av traditioner, det vi lärt oss är rätt och utifrån en massa social konvenans, branschregler och rädslan att inte lyckas.

Människan bygger regelverk, traditioner, riter för att mäta, strukturera och hantera sin omvärld. Skräcken konstant för att inte leverera ”det där”: att leva upp till bilden av den genialiske kreatören som kläcker ”den där” idén. När någon kläckt en idé är många på och förklarar att det inte är någon bra idé ändå. För vi har säkert sett den förut. Eller så är den bara inte genomförbar. För dyr. För billig. För komplex. För enkel.

Vi bygger boxen själva. Sätter upp väggarna, lägger golvet och stänger locket.

Att tänka utanför boxen handlar om att inse att den inte finns. Den existerar inte någon annanstans än i vår skalle. Och att hela tiden fundera över varför man tror sig sitta i den – att våga utmana sin egen självbild, branschens ”sanningar” och i slutänden kundens förväntningar.

Det innebär att vi, istället för att slösa tid på att tänka på boxen som vi ska tänka oss utanför, kan lösa det kommunikativa problemet direkt.

Strunta helt enkelt i boxarna. Lev livet mer lateralt.

Fotnot:
1. http://en.wikipedia.org/wiki/Thinking_outside_the_box (http://korta.nu/sswc10_133)