#160

This is hardcore – varför porren måste fram

Gustav Svensson · @gustavsvensson

Ur SSWC-boken 2010, s. 520–522 · Läs boken som PDF

För lite mer än ett år sedan satt jag och lyssnade på killen bakom Jaiku, Jyri Engeström, berätta om ”nodal points” på Reboot i Köpenhamn. Precis som de flesta andra hade jag datorn i knät och växlade fokus mellan den och Jyris snack. Helt plötsligt såg jag vad grannen höll på med. Snett framför mig satt en medelålders kvinna och administrerade en porrsajt mellan twitter- och anteckningsvarven. Jag blev lite förvånad.

Årets Sweden Social Web Camp blir den femte webbträffen jag åker på. Ingenstans har det hittills snackats porr. Nätporren har däremot allt som oftast känts som den största elefanten i rummet (eller tältet): väldigt närvarande och samtidigt aldrig någonsin omnämnd.

Det finns tusen och ett skäl att ta upp porren i webbsnack: Porrindustrin omsätter stora mängder pengar och försöker – precis som andra traditionella mediebranscher – möta marknadens nätutmaningar på olika intressanta sätt. Nätporren påverkar sökmotorernas logik: länkar från ”fula sidor” som visar porr eller säljer viagra kan sänka en sidas placering bland sökträffarna. På svensk riks-tv skämtar Kristian Luuk om bajssexklippet och nätfenomenet Two Girls One Cup i Melodifestivalen. Kort sagt: nätporr finns och påverkar mycket, det syns bara inte speciellt bra i vår interna webbdebatt.

Så varför är vi tysta? Är verkligen porr fortfarande så tabu att vi inte kan prata om det? I så fall har vi mer att förlora än ett intressant snack på nästa konferens. Ger vi moralisterna formuleringsrätten i den här debatten – få i porrbranschen verkar vilja ta publicistiska diskussioner – är risken också stor att de själva får styra friheten på nätet, och begränsa den.

Nätet gör extremporr mer tillgängligt än vad print och video kunde göra. Barnporr verkar delvis därför ha blivit ett växande problem och Sverige är ett av de länder som försöker censurera barnporrsidor. Polisen samarbetar med svenska internetleverantörer och spärrar sidor med barnpornografiskt material. Polisen skriver själva att deras meddelande om att en sida är spärrad visas ”mellan 30 000 och 50 000 gånger per dag, bara i Sverige”. Ett problem med den här lösningen är att spärrlistan inte kan granskas öppet – skulle den offentliggöras blir den en utmärkt guide till dem som vill se barn utnyttjas sexuellt, förutsatt att filtret spärrar rätt sidor. Det är i den där lilla reservationen som skon klämmer mest: hur vet vi att nätleverantörerna och polisen censurerar rätt sidor om vi inte kan granska spärrlistan? Polisen berättar inte hur många sidor som spärras, men det finns redan ett antal läckta censurexempel som kritiseras. Filtret spärrar till exempel tecknade bilder eftersom de faller under lagens definition av barnporr: ”skildring av barn i pornografisk bild”. Senast i juni fälldes en seriefantast för brott mot barnporrlagen i en uppmärksammad dom – polisen hittade vid en husrannsakan 51 tecknade bilder som klassades som barnpornografiska på mannens diskar med lagrade serier. I diskussionerna om domen och lagen är det svårt att få bedöma bilderna det gäller. Den som visar bevismaterialet riskerar att själv dömas för barnporrbrott och/eller att censureras på nätet. Samma sak kan hända om man visar bilder som fått sidor spärrade.

I somras blev det olagligt att titta på barnpornografiska bilder, alltså inte bara att inneha och/eller sprida dem. I framtiden vill Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström att det ska bli alla EU-länders ansvar att barnporrsidor på nätet kan spärras. I Australien vill man gå steget längre och spärra betydligt fler porr- och spelsidor än de som har barnporr – svenska företaget NetClean har hjälpt till att bygga landets filter.

Att fiktiva skildringar – som serieteckningar – kriminaliseras när det gäller barnporr motiveras bland annat med att skildringarna kan inspirera till brott mot verkliga barn. I textform är dock skildringar av övergrepp mot minderåriga eller sexualisering av barn inte förbjudet ”i nuläget” skriver Rikskriminalpolisen. Ekivoka barnliknande varelser i Second Life och liknande ställen kan ligga värre till.

Enskilda företags initiativ sträcker sig redan långt bortom lagens långa arm. Tecknade versioner av James Joyces Odysseus (Ulysses) och Oscar Wildes Mister Ernest (The Importance of Being Earnest) censurerades först båda i versionerna för iPad: den ena för ett par kvinnobröst och den andra för en bögkyss. Efter mycket uppmärksamhet bad Apple att få revidera besluten. Men de kan ändå visa på en trend. Tidigare i år skrev Steve Jobs i ett mejl hur iPaden skulle vara ”fritt från porr” (”Freedom from porn”) och den privata programförklaringen har citerats flitigt sedan dess. Rädslan är att moralism beskär det digitala utbudet och hotar yttrandefriheten.

Svaren är inte enkla här: De flesta är – tack och lov – överens om att barn är värda att skydda. Många är också – tack och lov – överens om att yttrandefrihet är värt att skydda. De två övertygelserna verkar svåra att kombinera. Ska vi hitta en lösning behöver vi nog snacka betydligt mer om det här – nätporr i allmänhet och nu barnporr i synnerhet – öppet och sansat. På Reboot 2009 var jag för rädd och generad för att börja prata med porrtanten framför mig, på Tjärö lovar jag att vara öppnare och mindre fördomsfull. Jag hoppas du vågar vara det också.

GUSTAV SVENSSON — DÅ

Gustav Svensson är webbjournalist (som aldrig jobbat med porr). Twitter: @gustavsvensson | Blogg: onlinejournalistik.wordpress.com

GUSTAV SVENSSON — IDAG

Efterforskat juli 2026 · AI-underlag med källänkar

Utvecklingsredaktör, Redaktionell utveckling, Sveriges Radio

Webbjournalisten heter i dag Gustav Gatu. Efter åren som nätjournalist på Sydsvenskan (2009–2014, plus 2004–2006), trafikredaktör på HD-Sydsvenskan och affärsutvecklare/Research Lead på Bonnier News Next samt affärsutvecklare på datajournalistiktjänsten Newsworthy är han sedan 2022 utvecklingsredaktör på Sveriges Radio, där han hjälper redaktioner med allt från on demand-konvertering till poddtillväxt.

Brev från 2026

En AI har läst texten från 2010 och föreställer sig – varsamt och med glimten i ögat – hur Gustav Svensson kanske skulle svara idag. Det här är INTE Gustav Svenssons egna ord.

Det krävdes ett visst mod att lämna in just den texten till just den boken, minns jag. Alla andra skrev om gemenskap och framtidstro; jag skrev om elefanten i tältet. Jag är fortfarande lite stolt över honom, den yngre jag som vägrade låta bli.

Kärnfrågorna jag pekade på visade sig vara seglivade. Vem granskar filtren? Var går gränsen mellan att skydda och att tysta? Vad händer när privata plattformar blir smakdomare åt hela mänskligheten? De frågorna vandrade från nätets marginaler in i parlamentens utskott, och de är idag större och svårare än de var 2010. Facit blev alltså inte att vi pratade klart – utan att samtalet till slut inte gick att undvika.

Det sansade tonläget jag efterlyste är fortfarande en bristvara, det ska erkännas. Men jag står fast vid metoden: svåra frågor blir bara farligare av tystnad. Och till kvinnan på Reboot, hon med porrsajten som jag aldrig vågade prata med: jag ångrar det än.

Är det din text? Skriv ditt riktiga svar – mejla joakim@jardenberg.com – så ersätter vi AI:ns brev med ditt.

Drömmarna i den här texten

  • Våga prata om elefanten i tältet

    Öppen

    Hans efterlysning – ett öppet och sansat samtal om nätets svåraste gränsdragningar mellan skydd och yttrandefrihet – är 2026 mer aktuell än någonsin: frågorna om filter, ansvar och vem som granskar granskarna har vandrat från konferenstält till parlament. Sansat tonläge är fortfarande en bristvara. Elefanten har bytt rum många gånger, men den står kvar.

AI-underlag med källänkar, utkast juli 2026. Se hela scoreboarden på /drommarna.

© Gustav Svensson 2010. Återpublicerad i bokens och lägrets anda av delning. Invändning? Mejla oss så tar vi ner texten inom 24 timmar.