I vått och torrt

Lillasyster Sanna och hennes kompis Elin har under maj, juni och juli utfört ett socialt experiment som gick ut på att under årets 90 soligaste dagar inte dricka en droppe alkohol. Allt för många gånger förutsatte människor runt omkring dem att radarparet skulle gå från partyprinsessor till panelhönor. Folk förutsatte att de skulle gå från festens medelpunkt till torrbollar. Goda vänner, bekanta och främlingar reagerade med känsloyttringar som irritation och ilska. En god vän till Sanna och Elin sa bland annat såhär:

”Hela landet har precis kommit ut ur idet för att leva lite under de enda tre månaderna som är värda att leva i det här landet och då väljer ni att gå i ide??”

Andra slog vad om hur många dagar det skulle ta innan de började dricka igen. Tanken att partyprinsessorna verkligen skulle hålla sig nyktra under sommarens mest karaktärsprövande månader existerade inte. Elin skriver såhär i bloggen:

”Okej, mina (E) kollegor är ute på en rejäl mobbningsräd för tillfället. Från att ha gått från att vara säkra på att jag är gravid (”Annars skulle du ALDRIG kommit på den här dumma idén”), till att jag har tappat fattningen totalt. Efter det börjat betta om hur många dagar vi skulle lyckas hålla oss nyktra, har de nu tagit nästa steg. De har börjat ge pikar om att vi måste växa upp. Jag skrev i slutet av Örebrohelgens inlägg att ”för varje dag som går ser vi mer och mer positivt med nykterheten, samtidigt mer och mer negativt med alkohol” (eller nåt liknande filosofiskt). Tydligen ska man enligt dem vid 24-års ålder för länge sen ha kommit till den insikten…”

Under hela sommaren har de mötts av liknande reaktioner och total oförståelse. Undantaget som bekräftar regeln var tennisproffset Robin Söderling som de träffade under tennisveckan i Båstad. Hans reaktion var ”90 dagar tjejer, det är mycket för er alltså…?”.

När man börjar tänka efter är det inte många sociala sammanhang som är alkoholfria. Rödvin på familjemiddagar, drinkar på kick-off och event, rosévin på Almedalsveckan, picknicks i parken, bubbel på födelsedagsfirande, bröllop, seminarier, konferenser, mässor, kundmiddagar, öl på jobb-AW, branschmingel, SSWC… Ja, listan kan göras ännu längre. Är det för att vi inte kan slappna av och därmed inte ha kul utan alkohol? Har bilden av ”kul” verkligen blivit synonym med att dricka? Och varför har det blivit så? Sanna och Elin skriver i sin blogg:

”Märkligt att man ska behöva ”bevisa” att man kan festa för att andra ska godkänna att man är nykter. För att de själva inte kan släppa loss om de inte dricker och därför tar för givet att vi är likadana eller är de bara nervösa för att någon kommer ihåg om de skulle råka göra bort sig under kvällen?”

Varken jag, Sanna eller Elin förespråkar total nykterhet men det är intressant att reflektera över hur mycket man dricker och varför. Speciellt i jobbsammanhang. Med undantag för frukostar vågar jag påstå att det alltid bjuds på någon form av alkohol. Behövs det verkligen? Kan vi vara lika avslappnade och ha lika trevligt utan alkohol i glaset? Det enda jag vet säkert är att SSWC 2010 blir lika kul oavsett vad som finns i glaset.

Vill du veta var det serveras god alkoholfri öl eller vart de bästa alkoholfria drinkarna görs så kolla in Sanna och Elins blogg ivattochtorrt.wordpress.com