Att förstå den nya vardagen
Niklas Dahlqvist · @NiklasDahlqvist
Ur SSWC-boken 2010, s. 102–104 · Läs boken som PDF
Sedan millennieskiftet har ett paradigmskifte, märkbart för var och en, varit under rörelse och utveckling. Egentligen tog skiftet sin början redan vid nittiotalets start genom vår påbörjade vandring in i det renodlade informationssamhället från gårdagens industrisamhälle. Detta skifte börjar nu sätta sig och bli en reell del av vår nya vardag och verklighet som kommer att gälla i decennier framöver. Detta är märkbart genom till exempel tillverkningsindustrins förflyttning och tjänstesektorns tillväxt. Det handlar inte längre om att förflytta materia och människor utan om att gemensamt sätta kunskap i rörelse.
Att förflytta människor till bestämda platser för att utföra sitt dagliga värv har länge varit en självklarhet. Idag kan vi se att utvecklingen återgår allt mer mot det självförsörjande hushållet genom att effektivisera försörjningen likt hushållen i bondesamhället. När industrisamhället gjorde sitt intåg delades tiden upp i arbetstid och fritid från att all tid varit, vad vi kan kalla för, försörjningstid. All den vakna tiden gick åt att planera det som skulle sås, odlas och skördas för maximal utdelning som i sin tur omsattes till ett uppehälle. I och med att fabrikerna med sina ångvisslor blev verklighet förflyttades de dagliga göromålen som sörjde för uppehället till en specifik fysisk plats. Inte sällan vid ett rullande band. Detta gjorde det nödvändigt att helt enkelt dela in sin tid i just arbetstid och fritid. Vilket vid närmare eftertanke inte är helt naturligt utan en konstlad företeelse sett till skeenden i naturen.
Nu ser vi en utveckling där vi återigen kan utföra våra uppgifter där vi är för stunden. Vilket gör oss alla otroligt effektiva då den fysiska förflyttningen av materia och människa är en onödig tidstjuv. Den tid det tar att ta sig från punkt A till B kan istället användas till produktiv och inkomstbringande verksamhet. Även vid längre förflyttningar är det, på samma effektiva vis, möjligt att utföra sina uppgifter under färd mot mötesplatser som till exempel konferens eller utbildning. Man är inte längre låst vid en oumbärlig arbetsmodul som fysiskt står fast på en arbetsplats med stämpelklocka. Nu är det istället nyttan och resultat som ligger till grund för värderingen. Inte den nedlagda tiden. Då kan inte heller tiden stå för hela prissättningen utan det är själva nyttan av resultatet som ska värderas. Ett exempel på det är att vi nu tillsammans lägger ner tid för att utveckla och förbättra de verktyg som används.
Detta innebär också att vi frångår den tid då tillverkningen av verktygen ägdes av få till att nu tillsammans genom användning ta fram nya och förädla de befintliga verktyg vi behöver för att uppbringa vårt uppehälle. Vi som individer går från att tillhöra till att deltaga. Från att gå brevid varandra i raka led stannar vi upp och integrerar våra led och möts vilket tar oss än längre och ger stark grogrund till nya innovationer med nya intjäningsmöjligheter i den nya vardagen. Medlen finns inte längre att inhämtas i själva ägandet av tillverkningen och verktygen. Medlen kommer finnas i att kunna hantera, underhålla och utveckla verktygen. Och detta gör vi alla tillsammans. Istället för att en liten elit styr kommer nu alla som deltar att styra framtiden. De som inte deltar kommer fortsatt att gå i sina allt mer trånga led och bara ta del av fragment av alla utvecklande möten som sker runtomkring dem.
För att kunna deltaga på ett bra vis och tillföra sin del av helheten behöver man kunna samtala och göra sig förstådd i den nya tiden. Detta kommer, och är A och O för den tid som råder. Det handlar om kommunikation och utbyte av erfarenheter. Det handlar om faktiska människor som faktiskt möts och delar med sig av sina egna upplevda erfarenheter. Och för att förstå det som sker behöver vi förstå människans önskan om att kommunicera, göra sig förstådd och vara delaktig av en helhet.
Detta är inledningen på bloggserien – Det fruktbara samtalet – som kommer växa fram här på prosaisten.se under sensommar och höst. Kom gärna med kommentarer och nya infallsvinklar och synsätt. Undertecknad för gärna samtal i ämnet i föreläsningsform och i diskussioner i flöden och kommentarer.
Väl mött och lev väl,
/N
NIKLAS DAHLQVIST — DÅ
Texten finns publicerad på: http://www.prosaisten.se/2010/07/22/att-forsta-den-nya-vardagen/ http://korta.nu/sswc10_23
Niklas Dahlqvist: Har 10 års erfarenhet av digital marknadsföring, främst inriktad på direktmarknadsföring. Alltid med den gynnsamma och givande dialogen som grundtanke. Vurmar för gränsöverskridande möten människor emellan utan yrkeskostym och satt agenda vilket ger möten utifrån samma utgångspunkt som skapar otroliga möjligheter till samarbeten och berikande konstellationer. Detta är en stor anledning till att jag arrangerar #tweetupsthlm och tillhandahåller den nationella plattformen #tweetupsweden för de som vill arrangera tweetups i landet utefter #tweetupsthlms modell. Älskar problemlösning, det skrivna ordet, den tonsatta tanken och det levande livet. Skriver just nu på bloggserien ”Det fruktbara samtalet” som går att följa på min bas i den digitala världen: prosaisten.se. Mejl: niklas@prosaisten.se | Twitter: @NiklasDahlqvist
NIKLAS DAHLQVIST — IDAG
Efterforskat juli 2026 · AI-underlag med källänkar
Product Owner Members, OKQ8 (sedan februari 2026)
Dahlqvist är senior specialist inom CX och martech; hans LinkedIn bekräftar att han i januari 2010 grundade och arrangerade #tweetupsthlm, en fysisk Twitterträff — i linje med hans 2010-handtag och Sveriges tidiga Twitterscen. Ett personporträtt i Resumé 2018 skildrade hans karriär och personliga kamp med utbrändhet och paniksyndrom med start år 2000, och berättade att han gick med på Twitter 2009 och gjorde om en liten planerad Twittermiddag till mingelkonceptet ”Tweetup Stockholm” när 45 personer dök upp i stället för 5; vid artikelns tillkomst var han produktägare för Scandic Hotels plattform för marketing automation.
Brev från 2026
En AI har läst texten från 2010 och föreställer sig – varsamt och med glimten i ögat – hur Niklas Dahlqvist kanske skulle svara idag. Det här är INTE Niklas Dahlqvists egna ord.
Det tog en pandemi att bevisa tesen, och det var sannerligen inte så jag hade tänkt mig. Våren 2020 blev platsoberoendet obligatoriskt över en natt: hela landet utförde plötsligt sina uppgifter där de var för stunden, precis som jag beskrivit – fast utan att någon fick välja det själv. Sedan dess har vi förhandlat om balansen, och det är kanske det mest mänskliga i hela skiftet.
Stämpelklockan, ska erkännas, dog aldrig. Den bytte skepnad och blev en grön statusprick i en chattapp. Kampen mellan nedlagd tid och skapat värde pågår alltjämt, och jag hejar fortfarande på värdet.
Men det jag är mest rädd om från den där texten är inte förutsägelserna utan grundtanken: det fruktbara samtalet. Möten utan yrkeskostym och satt agenda, människor som delar erfarenheter för att de vill. Jag har fortsatt arbeta med hur människor och verksamheter möts digitalt, och varje gång något fungerar på riktigt är det samma ingrediens i botten. Samtalet. Det åldras inte, det byter bara kanal.
Är det din text? Skriv ditt riktiga svar – mejla joakim@jardenberg.com – så ersätter vi AI:ns brev med ditt.
Drömmarna i den här texten
Arbetet lämnar stämpelklockan
MuteradePlatsoberoendet slog igenom med besked – våren 2020 blev hela tesen obligatorisk över en natt, och hybridarbete är numera vardagsspråk. Men stämpelklockan dog inte, den återuppstod som grön statusprick i chattappar; kampen mellan nedlagd tid och skapat värde pågår ännu. Halva drömmen i mål, andra halvan i förhandling – inte illa för en text från 2010.
AI-underlag med källänkar, utkast juli 2026. Se hela scoreboarden på /drommarna.