Mina tankar är inte mina tankar – men kanske vårt samtal

Jag och Matter har dedikerat oss åt att skapa innehåll online. Det vill säga att skriva copy för hemsidor under uppbyggnad, att skapa Content Program för onlinekanaler med behov av redaktörskap och på andra sätt jobba med att drifta innehåll. Men är det möjligt att skapa innehåll över huvud taget?

Isobel Hadley-Kamptz dryftar en intressant tanke1 genom att hävda att individen inte existerar och att individen ”sannolikt aldrig [har] funnits”. Vad är resonemanget? Jo, dina tankar är inte dina egna utan en del av en större process. Det betyder att texten du läser nu har mitt namn som avsändare men i verkligheten består den av tankar som inte är mina tankar. Det är inte jag som SKAPAT innehållet i texten. Det är mina tankar, dina tankar och många av dem som jag läser och samtalar med och vårt gemensamma medvetande som slutligen har skapat innehållet i den här texten. Har min kropps fingrar tryckt på tangentbordets bokstavssymboler? Visst. Men är det Mathias som individ (notera betydelsen, odelbar!) som har skapat innehållet? Antagligen inte.

Innehållsproduktion eller?

Varför är det här intressant för den som jobbar med innehåll på nätet? Har jag ingen del i det jag gör? Under avdelningen det-är-viktigt-att-fråga-sig-vad-fan-man-gör-egentligen så undrar jag om det egentligen är innehållsproduktion som Matter sysslar med och gör att jag vill starta ett nytt företag. Svaret är nja, och att det handlar om definitioner.

Alexander Bard möter Isobel Hadley-Kamptz i Eric Schüldts utmärkta program Livet och Döden i Sveriges Radio. Han tar samma resonemang en bit till genom att hävda att

• jaget/individen är en föreställning (den sista metafysiken) som nu är död
• vi styr inte vår omvärld utan styrs av den
• människorna har flyttat från landet (industrialiseringen) till staden och från staden ut på nätet (pågår nu).

Flera jag

På nätet har vi avatarer, det är helt normalt och till och med gynnsamt att ha flera ”jag”. På nätet blir vi alltmer sociala och det är här vi till stor del lever våra liv. Det förändrar sättet vi tänker och fungerar tillsammans. Och det är tur att vi som Isobel skriver kan ”outsourca så ofantliga delar av vårt tänkande utanför den enskilda hjärnan” för att över huvud taget fungera som den savannlevande tvåbensapan i den nya världen.

Alltså, du kan inte tänka något som är din tanke, det enda vi gör är att då omskapa saker hela tiden. Vi återskapar. Vad är då kreativitet? Skapandet? Finns den egna kreativiteten alls?

Tänka högt tillsammans

Jag tänker på Ludvig Rasmussons kåseri i Godmorgon Världen!2 som handlar om den svenska ovanan att vilja pådyvla människor att ”tänka innan du pratar”. Helt befängt enligt Ludvig som pekar på det franska samtalet, där alla pratar i munnen på varandra, och ”tillsammans tänker högt”. Jäkligt webb 2.0 irl, som ni fattar. Det är i samtalet och det gemensamma rummet som tankarna uppstår.

Men, tillbaka till det jag ägnar mitt liv åt. Att skapa innehåll. Eller erbjuda redaktörskap. För i själva verket är innehållsproduktionen kanske min verkliga fiende när jag säger att jag vill få bort skräpet online. Det som många av organisationerna jag vill hjälpa hittills har sysslat med på sina hemsidor är ju frånvaron av samtal och gemensamma processer. Det är alltså kommunikationen av typen som Ludvig Rasmusson inte gillade: Tänk efter före, riktigt rejält och censurerat, och formulera dig sedan. Men inte i samtal med den du pratar med. Tänk en tidning, men på nätet. Det är inte bra och gynnsam kommunikation i den nya världen.

Ansvaret som kommunikatör

Att formulera tankar, våra gemensamma, det är det vi som redaktörer ska bli bäst på, det är inte mer eller ens bättre innehåll som egentligen behövs. Det är sammanhang, läsvärde, formuleringsförmåga och urval som behövs.

Är det något som man ska hjälpa organisationer i behov av kommunikation med? Ja, kanske. SSWC handlar om den sociala webben och dess utvecklande krafter. Vi har ett speciellt ansvar tror jag. Att prata om de här sakerna och försöka göra det så bra som möjligt.

Som redaktörer tror jag att vi ska och kan:

• skapa sammanhang
• läsvärden
• starta samtal mellan den som publicerar och andra som vill vara med

Jag har en känsla av det här samtalet är viktigt även om jag inte vet hur eller ens varför just nu. Jag hade också tänkt att prata om flera saker, informationsoverload, syndikering och varför min vän Fredrik inte längre googlar upp svaret på frågor med sin iphone i samtal med andra människor.

Men det får bli senare. Delta gärna. När du läser den här texten gör du det kanske i en bok. Om du gör det vet du inte att texten är den första texten på en blogg i det som är tänkt att bli ett samtal kring redaktörskap, innehåll och frågan om processer eller projekt är bästa sättet att beskriva sitt arbetssätt. På onlinecontentcommunity.com kommer jag fortsätta tänka tillsammans på det här.

Fotnoter:
1. http://isobelsverkstad.blogspot.com/2010/02/individen-finns-inte-och-har-sannolikt.html (http://korta.nu/sswc10_26)
2. http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=2492621&codingformat=.m4a&metafile=asx (http://korta.nu/sswc10_27)