Jag älskar SJ!
Gustav Holmström · @hejg
Ur SSWC-boken 2010, s. 202–204 · Läs boken som PDF
Nästan alla verkar ha en dålig relation till SJ, det går inte en dag utan att någon twittrar om förseningar medan @SJ_AB hälsar och säger att de bjuder på lunch om de varit i tid till Centralen.
Förutom jag, det vill säga. Som mest har mitt tåg varit försenat en timme, men jag antar att det är som med rådjur och annat vilt. Så fort jag är med ute i skogen tittar en älgko med kalv fram bakom ett buskage och vildsvinskultingar ligger och trycker under en gran för att hålla värmen.
Därför gillar jag faktiskt SJ, de har inte gjort mig något ont. Ännu. Detsamma gällde även askmolnet i våras, det flyg som jag åkte till London med var bland de första plan som kunde lyfta efter en veckas molnchock. Om du bara måste komma fram i tid med tåget någon gång åker jag mer än gärna med och ser till att du kommer fram som du ska. Det kan säkert bli en lönsam sysselsättning. Här följer därför en topplista på varför jag gillar SJ:
5. Man får gratis fika!
Detta upptäckte jag av en slump, och det kanske bara fungerar eftersom jag är så ung (och att det var en tant/äldre kvinna som jobbade under den resan). När jag åkte X2000 en höstkväll spenderade jag den sista halvtimmen före ankomst till slutstation Stockholm i restaurangvagnen och tanten/den äldre kvinnan började packa ihop kiosken. Efter en stund kom hon fram med en korg bullar som var kvar och frågade om jag ville ha en att kalasa på. Att golvet var fyllt med vatten för att någonting läckte i tåget behöver vi inte prata om.
4. Bra omständigheter för tjuvlyssning
Att tjuvlyssna är rätt roligt, förutom när man måste få saker och ting gjorda och vill ha lugn och ro. Om man har tur hamnar man bakom, framför, över, under eller bredvid några intressanta personer. Häromveckan satt jag bredvid en trött sommarjobbande student som fick relationsråd av en amerikan som var i Stockholm för att jobba några veckor. ”You see, I met this girl in highschool and we got engaged two times.”
3. Personalen är trevlig!
Personalen är för det mesta trevlig, förutom när de bryskt drar telefonen ur handen på en när man visar upp sin mobilbiljett eller skäller ut passagerare i högtalarsystemet.
2. Tågen är sköna!
Egentligen är det bara dubbeldäckarna som är riktigt sköna, de glider fram utan att skutta till och det är inte alltför många platser i varje sektion, vilket gör att det är lugnt och tyst ju längre bort från Stockholm man kommer. Förutom när tre småbarnsfamiljer bestämmer sig för att åka på tågutflykt klockan åtta på morgonen och packa upp hela matsäcken så fort de kommer ombord och tåget inte ens har hunnit börja åka.
1. Tågen kommer alltid i tid!
Som jag skrev ovan bestämmer sig alla datorer ombord på tågen att göra det dom ska och inte kräva omstarter när jag åker med. Helt mirakulöst kom tåget jag åkte med under de hemska vinterstormarna i början av året fram bara runt fem minuter försenat, det måste ju ses som godkänt kan man tycka.
GUSTAV HOLMSTRÖM — DÅ
Texten finns publicerad på: http://artoo.se/mitt-bidrag-till-sswc-boken-jag-alskar-sj/ http://korta.nu/sswc10_49
Gustav, eller HejGustav som vissa väljer att så fyndigt hälsa på honom, har ett i twittersammanhang väldigt konstigt förhållande till tåg och twittrar från @hejg mest glada saker när han tuffar fram genom Sverige. När han inte twittrar eller åker på räls går han i gymnasiet. Hatmail skickas till någon såndär Gmail-adress.
GUSTAV HOLMSTRÖM — IDAG
Efterforskat juli 2026 · AI-underlag med källänkar
Podcastchef, Aftonbladet
Svensk journalist som var reporter och senare utvecklingschef på Nyheter24, innan han 2016 gick till Aftonbladet — först som affärsutvecklare för nya digitala produkter och numera som podcastchef med ansvar för Aftonbladet Daily, som beskrivs som Sveriges största nyhetspodd. Karriärvägen — digital kvällstidningsjournalistik och senare poddledarskap — stämmer i stort med någon som skulle skriva en essä med glimten i ögat om sociala medier med titeln ”Jag älskar SJ!” (sannolikt en satirisk text om kundklagomål och beröm via sociala medier).
Brev från 2026
En AI har läst texten från 2010 och föreställer sig – varsamt och med glimten i ögat – hur Gustav Holmström kanske skulle svara idag. Det här är INTE Gustav Holmströms egna ord.
Käre artonåring med tågbiljett: hatmailen uteblev, och såvitt jag vet har SJ aldrig hämnats för topplistan. Kärleken till rälsen består – möjligen något mer nyanserad efter ytterligare sexton år av ”information om tåg mot Stockholm”.
Det jag ler mest åt är tjuvlyssningen. Punkt 4, ”bra omständigheter för tjuvlyssning”, visade sig vara den mest profetiska rad jag skrivit: jag kom att arbeta med berättelser och röster, med att lyssna professionellt. Den sömniga studenten och amerikanen med sina två förlovningar var, utan att jag visste det, min första intervjupodd. Jag saknade bara mikrofon.
Och restaurangvagnstanten med bullkorgen, henne tänker jag fortfarande på. Det var kanske textens viktigaste lärdom: världen består mest av människor som gör sitt jobb och ibland bjuder på en bulle, även när golvet står under vatten. Optimismen höll, är väl summeringen. Tågen är fortfarande sena ibland. Jag är fortfarande inte drabbad. Rör inte min statistik.
Är det din text? Skriv ditt riktiga svar – mejla joakim@jardenberg.com – så ersätter vi AI:ns brev med ditt.
Drömmarna i den här texten
Mänsklig punktlighetsamulett – affärsidén
ÖppenMarknaden för mänskliga turamuletter på räls är, oss veterligen, fortfarande obruten – och tågförseningar har knappast gått ur tiden. Affärsidén ligger alltså öppen för den som vågar. Gymnasisten som älskade SJ när ingen annan gjorde det förblir en av bokens mest uppfriskande kontrarianer.
AI-underlag med källänkar, utkast juli 2026. Se hela scoreboarden på /drommarna.