Attraktionen med sociala medier

Sociala medier, digitala medier, sociala webben – kärt barn har många namn. Och egentligen spelar det ju ingen roll vad vi kallar det nya medielandskapet så länge det öppnar upp världen för nya spännande möten. De gränser och barrikader som tidigare har hindrat människor från att mötas suddas nu sakta men säkert ut. Detta är det korta svaret på frågan varför jag är förtjust i fenomenet sociala medier, som Mattias Östmar ställde till mig för över ett år sedan.

Frågan överrumplade mig ska villigt erkännas och jag började mumla något om dialog, och att alla nu har tillgång till kanaler för att sprida sina tankar och ord i. Det är delvis sant, men ännu viktigare är att avstånden mellan människor – såväl de geografiska som de mentala – krymper. Ur detta ”nya” skapas nätverk mellan konstellationer av människor som aldrig hade råkat på varandra i den analoga världen. Nya vänskapsband knyts, nya arbetstillfällen ges, intressanta samtal förs och kärleksrelationer tar sin början bara för att nämna något.

Jag har lärt känna människor som jag, utan de nya kanalerna, inte hade haft en susning om att de finns därute. En av dessa är Niclas Strandh vars blogg jag upptäckte när jag själv började blogga 2005. Brit Stakston, Anton Johansson, Annika Lidne, Jerry Silfwer och nyss nämnda Mattias är människor som alla har korsat min väg på ett eller annat sätt.

Ofta leder kontakter på webben dessutom till att man träffas ”på rktigt”. Och det är just mötena i verkliga livet som gör de sociala medierna så spännande och intressanta. Ju fler jag lär känna på nätet ju större blir mitt fysiska sociala nätverk. Avstånden krymper och jag träffar sköna människor på köpet.