Reflektioner från en sponsor

Min resa till SSWC började med att jag ringde till Tomas Wennström efter att ha läst på hans blogg att han ville samla ett gäng runt lägereldar på en camping med tema runt sociala medier. Jag ställde den raka frågan: Hur kan jag sponsra? Vid den här tiden arbetade jag som Office Manager/HR på TAT och hade insett snabbt att vi ville vara med och synas i just det här segmentet – det vill säga innovativa, visionära och kreativa människor. Efter att Tomas informerat mig att det fanns absolut plats kvar att sponsra var det en enkel sak att boka in ”rätt” sorts sponsordeal vilket blev en väl behövlig fikapaus mitt på dagen. Ett viktigt krav från min sida var att det absolut inte skulle vara några Dole-produkter i och med dokumentären Bananas som var ett hett ämne i medierna. Att synas i rätt sammanhang är en sak, men att synas med rätt värderingar är viktigare, speciellt idag och speciellt när det är i ett sammanhang som handlar om sociala medier. Det är nog det som egentligen tilltalar mig med just sociala medier. De grundläggande värderingar, skaparlust och kreativitet som du som individ besitter kan du enkelt och gratis publicera via sociala medier. Det gör (nästan) alla till makthavare och vår mediebild behöver därför omvärderas varje dag. Det är en spännande tid vi lever i.

Många frågar mig om mina reflektioner över själva eventet SSWC och talarna. Många talare var fantastiska men det som jag upplevde som unikt var närheten till talarna i och med att de stannade kvar på ön tillsammans med oss andra. Det i sig skapade många intressanta och ibland hetsiga diskussioner. En annan reflektion är den återkommande kommentaren: Ahaaaa – det är så du ser ut!! För många var det första gången som de träffades ”in real life”. Det är alltid intressant att betrakta människor som endast har relaterat till varandra på nätet men inte sett varandra i verkligheten.

Efteråt slog det mig att jag troligtvis var den enda som arbetade med HR-frågor som var på ön vilket förvånade mig lite. Om jag ser till vilka kontakter jag skapade så var det med entreprenörer, visionärer men främst människor som ville arbeta inom innovation. Skaparlusten var något av en röd tråd genom alla individer jag träffade.

Idag arbetar jag med klusterverksamhet på Mobile Heights. Något som går hand i hand med vad SSWC kanske egentligen är? För vad är ett kluster egentligen? Kan det inte vara lite som ett kreativt gäng ute på en camping på en ö i Blekinges skärgård – dock med lite mer eluttag och med en wireless uppkoppling?

Ett stort plus med SSWC var prisbilden. Det i sig öppnade upp för studenter, fattiga entreprenörer och nyfikna människor som kanske inte hade hittat dit om priset för deltagandet hade varit för högt. Att Tomas lyckades locka till sig så många kända namn i mediasfären till en liten ö som Tjärö skapade en fantastisk dynamik och jag tror att alla kände att det var något speciellt att befinna sig där, just då.

Ett litet minus var att det minglades för lite med personer som inte kom från samma stad. I alla fall för min egen del. Kanske något för mig att tänka på inför nästa år… för det blir väl ett SSWC nästa år och nästa år igen?

Vi ses i år och nästa år… och nästa år igen.