Om sociala medier och hajpen
Emanuel Karlsten · @emanuelkarlsten
Ur SSWC-boken 2010, s. 259–260 · Läs boken som PDF
Vi kan väl börja med att vara öppna och ärliga med varandra? ”Sociala medier” är ett modeord. En hajp. Något företag, kändisar, tidningar ofta använder som ett alibi för att visa att man hänger med, förstår sin samtid.
Lika ofta används det på motsatt sätt. Att, trött och oförstående för hajpen, säga ”jaha, men så gör något i sociala medier”?
Men låt oss slå fast: Sociala medier är det internet som vi använder i dag. Att vi kallar det ”sociala medier” handlar mest om att fokusera på hur internet utvecklats. Hur vi gått från digitala anslagstavlor där vi bara tagit emot information, till att själva bidra. Vi började med att sia om ”det nya internet”, säga webb 2.0 om den tid där sajterna blev sociala. Sedan började det allt tydligare hända. Vi skapade gemensamma kunskapsbanker. Vi startade bloggar, en slags ofärdiga texter som formades öppet och tillsammans med läsarna. Vi började använda video, bilder och utifrån de plattformer där vi publicerade våra alster skapades ett slags digitala samhällen. Allt bättre plattformer skapades, med allt bättre verktyg för att berätta för våra vänner om våra liv.
Skillnaderna på livet med eller utan tangentbord suddades långsamt ut.
Allt medan mediernas utveckling stod ganska still. Visst, vi försökte överföra den pappersbaserade journalistik vi kunde till de nya, digitala, plattformarna. Det hade ju fungerat bra med både radio och tv. Men på internet blev det allt svårare. Det hade en annorlunda grundstruktur.
Det är först nu 2010 som vi, på riktigt, börjar se effekter och konsekvenser av det.
Plötsligt är tonåriga bloggaren Kenza, som uppdaterar några gånger om dagen om frukostar och strumpbyxor, lika stor som tidningsgiganten Sydsvenskans sajt.
Plötsligt har vår gemensamma videoklippskatalog Youtube lika många besökare på en dag, som DN.se har på en vecka.
Plötsligt är det inte längre någon tidningssajt som är Sveriges största, utan den som lyckats förvalta det sociala, samtalen, bäst: Facebook.
Mitt i allt det här blir det viktigt – av största vikt – att förstå den sociala delen av nätet. Hur vi kan göra journalistik där. Hur vi är relevanta där. Hur vi överlever där.
På så sätt blev sociala medier ett modeord. Men också ett av de viktigaste orden att förstå för mediehusens överlevnad.
EMANUEL KARLSTEN — DÅ
Texten finns publicerad på: http://blogg.expressen.se/tabloism/entry.jsp?messid=587056 http://korta.nu/sswc10_64
Emanuel Karlsten: Snubblade in på webbredaktörskap när jag sökte en reportertjänst. Upptäckt hur mycket mer spännande och nytta journalistik i nära samverkan med läsarna. Arbetar nu som sociala medierredaktör på Expressen. Twitter: @emanuelkarlsten | Telefon: 0702772030 | Mejl: emanuelkarlsten@gmail.com
EMANUEL KARLSTEN — IDAG
Efterforskat juli 2026 · AI-underlag med källänkar
Journalist, föreläsare och rådgivare inom digitala medier; egenföretagare via Emanuel Karlsten AB sedan 2011
Driver Sveriges största mediepodd, Mediepodden, tillsammans med Olle Lidbom, skriver som kolumnist i Göteborgs-Posten och är ordförande för Medieakademin. Han vann Stora journalistpriset 2020 för sin coronabevakning, har fått Stora radiopriset och var värd för ”Sommar” i Sveriges Radio 2022.
Brev från 2026
En AI har läst texten från 2010 och föreställer sig – varsamt och med glimten i ögat – hur Emanuel Karlsten kanske skulle svara idag. Det här är INTE Emanuel Karlstens egna ord.
Vi kan väl fortsätta vara öppna och ärliga med varandra: hajpen dog, precis som hajper ska. Ingen säger ”sociala medier” med glänsande ögon längre; orden blev lika vardagliga som elektricitet och ungefär lika omdiskuterade som makten över elnätet. Där hade redaktören näsa — det var aldrig ett modeord vi beskrev, det var internet självt.
En sak underskattade jag: hur stor frågan skulle bli. ”Hur vi överlever där” visade sig inte vara en redaktionsfråga utan en samhällsfråga — om journalistikens ekonomi, om plattformarnas makt, om vad som händer med ett offentligt samtal som bor i någon annans hus. Jag har fått ägna en stor del av yrkeslivet åt att bevaka just det, och ämnet tar inte slut; det byter bara skepnad.
Exemplen skulle behöva uppdateras — nya namn, samma mekanik — men poängen står sig: publiken bygger numera egna mediehus. Frågan är fortfarande vad vi som älskar journalistik gör med det. Jag är fortfarande nyfiken.
Är det din text? Skriv ditt riktiga svar – mejla joakim@jardenberg.com – så ersätter vi AI:ns brev med ditt.
Drömmarna i den här texten
Sociala medier är det internet vi använder
Slog inSant i femton år, mer sant än någon anade. Först 2025-2026 började nästa skifte: var femte svensk frågar nu en AI istället för Google. Sociala mediernas internet fick alltså en efterträdare, inte en dementi.
Källor: internetstiftelsen.se
AI-underlag med källänkar, utkast juli 2026. Se hela scoreboarden på /drommarna.