Routar nätet om politik till meritokrati?

Internet är en fullt decentraliserad maskin. Det är uppbyggt som ett nätverk av routrar som alla har i uppgift att att få meddelanden att hitta en väg. Om en väg är blockerad hittar nätet en annan väg, sådan är dess natur, det är vad det byggdes för – om halva jordklotet försvann i en kärnvapenattack skulle internet säkert fungera hyfsat på återstående hälft.

Problemen som nätet routar runt är ju inte bara tekniska hinder. Systemet fungerar lika bra för att routa runt hinder ditsatta av människor. Internet har redan routat runt upphovsrättslagstiftning, människors integritet, och nu senast militär sekretess. Det har alltså inga större problem med att routa runt befintliga maktstrukturer – både militära, ekonomiska, juridiska och politiska.

Och därigenom skapas en ny maktstruktur, som enligt bl.a. Alexander Bard har en annan valuta än pengar – uppmärksamhet. Pengar kan fortfarande köpa uppmärksamhet – en process som kallas för reklam, men som börjar bli allt mindre effektivt som metod. Maktstrukturen uppmärksamhet fördelas på ett helt annat sätt än makt tidigare distribuerats – det är inga folkomröstningar där alla har lika röst, utan likt Twitters följaranalogi sprids rekursivt – de som fått mest uppmärksamhet får mer att säga till om vem som härnäst ska få uppmärksamhet, osv.

Maktstrukturen som uppkommer är alltså en meritokrati – där den som gjort mest får mest makt över vad som ska göras.

Vilket sammanträffandevis är så de flesta Open source-projekt organiseras. Open source-projekt som byggde upp just det internet som routade runt maktstrukturerna i vår värld.

Nördarna såg det först.

Med referenser och ursäkter till Kevin Kelly och Alexander Bard.