#112

Vilket varumärke är jag?

Varumärken & det nya samtalet

Ur SSWC-boken 2010, s. 369–371 · Läs boken som PDF

Vad är det som gör att vi är beredda att betala dubbelt så mycket för ett par skor bara för att det sitter ett Nike-märke på dem? Eller tvärtom, inte vill köpa ett par snygga skor för att de säljs av ”fel” affär?

Jag tänkte på det idag när jag var inne på Kappahl. Jag handlar nästan aldrig på Kappahl, faktum är att jag nästan skäms för att gå in på Kappahl, det är verkligen inte min affär. Kappahl är en sån där affär där de har fula byxor med ställbar resår i midjan och stora oformliga tanttröjor.

Och ändå hittade jag en snygg väska där i förra veckan, och ett jättegulligt randigt linne (det var för linnet jag var där idag) och idag handlade jag på mig en supersöt tunika för bara 149 kr. Och dessutom handlade jag en riktigt snygg sommarklänning där förra året som har blivit en av mina favoriter. När jag tänker efter så är alla de (få) saker jag handlat på Kappahl riktiga favoritplagg i bra kvalitet. Och deras underkläder är riktigt bra.

Det var ju bara det där med att Kappahl inte är min affär. Jag är mer en Nike- eller h&m-tjej trots att de flesta av mina h&m-inköp krymper, går sönder och hamnar i sopkorgen efter bara några tvättar. (Och med tanke på hur ofta jag handlar h&m blir det en ganska stor omsättning på kläder.)

Men medan h&m är ungt och kaxigt (jag vill gärna vara ung och kaxig) och Nike trendig och sportig (jag med!) är Kappahl gammal, överviktig och pensionerad (och det är ju det sista jag vill vara), precis som Lindex var för några år sedan. Kanske kan de ändra på det, för egentligen är det ju inte produkterna det är fel på. Jag vill bara inte vara Kappahl.

Vilket varumärke är du?

ANNA NILSSON — DÅ

Texten finns publicerad på: http://argbuggen.wordpress.com/2010/07/06/vilket-varumarke-ar-jag/ http://korta.nu/sswc10_96

Radhusägare, mamma och stockholmare. Jobbar med marknadsföring på webben till vardags och älskar sociala medier. Har bloggat sedan 2005 om stort och smått. Kreativ regelbrytare som ogillar hierarkier och revirpinkeri. Twitter: @Raftsjo | Blogg: argbuggen.wordpress.com

ANNA NILSSON (@RAFTSJO) — IDAG

Efterforskat juli 2026 · AI-underlag med källänkar

Kanalägare "Mitt Riksbyggen" på konsultbasis (obekräftat aktuell uppgift)

Annas bloggkedja gör hela resan spårbar: 2010-bloggen argbuggen.wordpress.com ("Raftsjö") visar att hon då var content manager på försäkringsbolaget Europeiska (från 2009), utbildad journalist från Södertörn. 2012 flyttade bloggen till Radhusmorsan, där hon 2016 berättar att hon efter åren på resebolaget Travellink jobbade på fotoappstartupen Kiliaro och drev eventbolaget TL Nordic (bloggevent för resebranschen) vid sidan om.

Raftsjö-bloggen (arkiv) →Hela porträttet →

Brev från 2026

En AI har läst texten från 2010 och föreställer sig – varsamt och med glimten i ögat – hur Anna Nilsson kanske skulle svara idag. Det här är INTE Anna Nilssons egna ord.

Erkännande från framtiden: mekanismen jag beskrev blev bara starkare. I dag har frågan i min rubrik blivit ett yrke – människor bygger sig själva som varumärken, med flöden som skyltfönster och algoritmer som sorterar oss i stammar som ingen butikskedja kom i närheten av. ”Ung och kaxig” säljs numera per prenumeration.

Men något annat hände också, som jag inte såg komma: motreaktionen. Second hand blev status, kvalitet blev åter ett argument, och att bära samma plagg i tio år kan i dag vara det kaxigaste av allt. Kläderna som krympte efter tre tvättar åldrades sämre än texten, om man säger så.

Och tunikan för 149 kronor? Låt den påminna om textens egentliga poäng: favoritplaggen struntar i logotypen. Det visste jag redan då, mitt i skammen på Kappahl. Kanske var det den klokaste meningen jag skrev – att det aldrig var produkterna det var fel på. Det gäller för övrigt fler än kläder.

Är det din text? Skriv ditt riktiga svar – mejla joakim@jardenberg.com – så ersätter vi AI:ns brev med ditt.

Drömmarna i den här texten

Jag vill bara inte vara Kappahl
Slog in
Hon beskrev, långt före influencerekonomin, mekanismen som numera driver halva handeln: vi köper inte plagg, vi köper vem vi blir i dem. Att frågan ”Vilket varumärke är jag?” sexton år senare är en hel yrkeskategori säger allt. Och någonstans hänger en tunika för 149 kronor och ler stilla i garderoben.

AI-underlag med källänkar, utkast juli 2026. Se hela scoreboarden på /drommarna.