Är livet det som pågår medan jag fipplar med min iPhone?
Monika Nilimaa · @Gamingmama
Ur SSWC-boken 2010, s. 367–368 · Läs boken som PDF
Ni har säkert stött på den också, personen som rynkar på sin panna, är misstänksam och tittar snett på de sociala medierna. Oftast har personen åsikter som ”det där stjäl bara tid från annat” och ”ovettig låtsasjournalistik”, men sedan sitter personen själv och uppdaterar sin facebook varje dag ändå.
För inte så längesen så stötte jag på exakt en sådan person och någonstans i mitt inre tog jag åt mig. För det kanske är så? Livet kanske är det som pågår medan jag fipplar med min iPhone? Har ni någon gång funderat över om ni missar något som händer runt omkring er medan ni sitter och läser uppdateringar på twitter? Själv vill jag gärna tro att jag är den sociala varelse som jag både känner mig som, och som påstås i någon text jag läste för ett tag sen att ”twitteranvändare” är. Men hell yeah, jag lyckas underhålla en hel vänskapskrets samtidigt som jag konverserar med mina några hundra följare på twitter. Eller gör jag?
Den där personen som skeptiskt tar avstånd till allt vad twitter heter, kanske är er flickvän, eller er kompis som inte anser att dom får tillräckligt av er uppmärksamhet. Eller är det bara jag som kan skriva under på att jag vet vad flera av mina twittervänner åt till middag men som inte pratat med min mamma på flera veckor? Är sociala medier ett hot mot det riktiga sociala umgänget? Gör smartphones oss till ständigt halvt närvarande människor?
Jag har funderat över om det stämmer. Skulle jag ändra relationsstatus på facebook innan jag ringde en kär vän om det tog slut med min partner? Eller välja att ta med mig internet framför en kompis till en öde ö? För mig så blir svaret ”kanske” och det skrämmer mig.
Som den speltokiga människa jag är så gör jag genast en jämförelse med World of warcraft. Är sociala medier beroendeframkallande? Mina följare på twitter skulle lika gärna kunna vara rollspelande kompisar i ett spel. För visst har väl ni någon gång sagt att ni ska göra något skoj på twitter, för att sen ”fastna” och strunta i att göra saken för att ni sitter och F5:ar twitter istället? Men folk kan väl få tro att ni tog den hurtiga promenaden i alla fall? Vilket tar mig direkt vidare till om man verkligen är den man utger sig för att vara på twitter? Det finns massor av klassiska ”sociala media”-typer. Precis som World of warcraft (likheter än en gång) har en grupp bestående av tank, healer och damage dealers, så har varje persons flöde på twitter minst en person från varje sociala medier-kategori. Men hur kan man känna varandra om alla har sina olika roller?
Ibland brukar jag få bita mig i tungan när jag pratar med folk ”Åh han! Ja han känner… Öh, jag och han följer varandra på twitter!” och sedan brukar jag sitta en lång stund och fundera över innebörden av det, precis som nu.
MONIKA NILIMAA — DÅ
Monika Nilimaa är tokig i grafik och studerar bland annat Litteraturvetenskap i Luleå. Hon är 26 år, mamma till två barn och drömmer om att bli egen företagare, utveckla spel, skriva böcker och uträtta stordåd. Hon välkomnar nya bekantskaper på Linkedin, Twitter och Facebook: Facebook: facebook.com/nilimaa | LinkedIn: linkedin.com/in/monikanilimaa | Twitter: @Gamingmama
MONIKA NILIMAA (NOW KNOWN AS MEA NILIMAA) — IDAG
Efterforskat juli 2026 · AI-underlag med källänkar
Head of Business Development, Kokku (spelbranschen)
Nilimaa har haft en lång karriär inom affärsutveckling i spelbranschen, med roller på G.Round, Raw Fury, EA/DICE, Paradox Interactive och Avalanche Studios före sin nuvarande tjänst; hon beskrivs på LinkedIn som ledare inom affärsutveckling och partnerskap med över 15 år i spel och tech och medverkan i fler än 65 spel. Kopplingen från ”Monika Nilimaa” till ”Mea Nilimaa” är oberoende bekräftad: en Wikipediaartikel om spelprofilen Ina Bäckström anger att Bäckström och Monika Nilimaa grundade Frizon Gaming Guild i juli 2011, och i ett LinkedIn-inlägg 2025 minns en kollega att hon lärde känna Mea Nilimaa genom Frizon, en svensk community för tjejer som spelar, redan 2010 — då med en känd blogg.
Brev från 2026
En AI har läst texten från 2010 och föreställer sig – varsamt och med glimten i ögat – hur Monika Nilimaa kanske skulle svara idag. Det här är INTE Monika Nilimaas egna ord.
Frågan i min rubrik har jag aldrig riktigt slutat ställa, men jag har bytt svar några gånger. 2010 skrämde det mig att svara ”kanske”. I dag vet jag: livet var inte det som pågick medan jag fipplade med min iPhone – fipplandet ledde mig rakt in i livet. Gemenskapen jag jämförde med en WoW-guild visade sig vara en karriärväg. Jag gick in i spelbranschen och blev kvar; drömmen i min lilla författarpresentation föll på plats nästan ord för ord.
Det jag fick om bakfoten var hotbilden. Skärmen mot livet var fel motsättning. Den riktiga frågan blev vem som designar fipplandet och varför – och den diskussionen pågår fortfarande, både i branschen och överallt annars.
Tank, healer, damage dealer: jag sorterar fortfarande människor så ibland, i smyg. Vissa liknelser är för bra för att pensioneras. F5-ar gör jag däremot mindre numera. Oftast.
Är det din text? Skriv ditt riktiga svar – mejla joakim@jardenberg.com – så ersätter vi AI:ns brev med ditt.
Drömmarna i den här texten
Drömmen: utveckla spel och uträtta stordåd
Slog inLäs drömmen, läs sedan facit: en lång karriär i spelbranschen, med namn i eftertexterna på fler spel än de flesta hinner spela. Studenten som jämförde sitt Twitterflöde med en WoW-guild gick rakt in i industrin och blev kvar – stordåd: avklarat. Frågan i rubriken besvarade hon uppenbarligen med ”både och”.
AI-underlag med källänkar, utkast juli 2026. Se hela scoreboarden på /drommarna.