Släpp sargen för helvete!

Dag efter dag efter dag. Vecka efter vecka i mer än fyra år nu. Samma surr i all jävla oändlighet. Jag tittar för femielfte gången på flödet i telefonen. 200 nya inlägg – majoriteten av dem är som vanligt skit. ”30 nya wordpressteman”, ”nybloggat om SEO och partierna”, ”äter en surdegsmacka med Tome de savoie & fikonmarmelad”, ”läsvärt om whatever”, ”let’s dance Willy dansar som en anka” ”@sj_ab gör skäl för sitt baklängesnamn” ”jävla allt” och en massa annat surr. Hur det ens ibland kommer fram någonting intressant ur den fekala flod av ytlig och passiv självbekräftelse som flödet består av blir svårare att begripa för varje dag.

Ändå så är jag där varenda dag, läser och sållar efter guldkornen. För när de kommer är det oöverträffbart. Ojämförligt. Fullt av kärlek och förvånande fantastiskt på alla tänkbara sätt. Det skall sägas att jag följer många – jag gillar att lyssna. Jag gillar surret och sällskapet. Men det är frustrerande.

Det händer ju ingenting. Inga resultat. Ingen frigiven Dawit, inga lösningar på världsproblem, inga uppfinningar, inga framsteg, ingenting. Bara massa massa massa massa snack. Det behöver för all del inte handla om världsförbättring. Blöjor, försäkringsbolag, juicer, byggbolag, vanliga personer – alla från individen till det globala företaget har precis samma möjligheter att ge sig in i någonting helt annat än det dagliga bruset.

Samtidigt står profeterna på barrikaderna och mässar för staten och kapitalet: Det handlar om att vinna eller försvinna. Sociala medier föder engagemang. Du tar till dig budskapet frivilligt och engagerar dig i budskapet. Makten förskjuts till konsumenten… Ni kan argumenten bättre än jag.

Experterna är dessutom många, lite för många. Till den miljard galningar som utger sig för att vara socialmediaexperter i olika former och färger, till er säger jag: Gå hem, sätt dig på en stol i ett mörkt rum, ta en stund och fundera på vad du håller på med. Vad tillför du egentligen?

Om mitt engagemang i barns svält blir en statusrad, om jag går med i en grupp mot Sverigedemokraterna på Facebook eller om jag ger en tummen-upp till Amnestys postning om mänskliga rättigheter. Hur lyckat är det egentligen? Hur mycket har jag verkligen engagerat mig? Tiotusen ”I like” på Stadsmissionens FB-grupp rör inte en hemlös i ryggen. Jag tycker att det balanserar på gränsen till motbjudande att vi sitter på ett strukturerat globalt socialt nätverk av miljoner av individer och allt vi gör är att sitta med vår egna lilla mikroshow och skruva ur oss korta meningar för att få reaktion, bekräftelse eller vad det nu är. Under tiden springer livet förbi oss.

Värdet med att ge sig in i dialog är att växa. Ett utbyte där förändring av deltagarna i samtalet är inbäddat som förutsättning. Nyttan med dialog är inte att samla vänner som filmisar eller få flest upptummar. Värdet ligger i att förändras. Om man är fler än två så finns den fantastiska möjligheten att få sällskap på vägen. I stället härmar vi fulmedia och leker underhållare, nyhetsförmedlare eller experter och suktar efter att bli bekräftade i det.

Man yrar om att odla sitt personliga varumärke i en tid då löfte och handling går ihop för första gången på ett bra tag. Du är det du gör. Svårare än så är det inte. Har du fuckat upp så tar det tid och energi att fixa det. Inte för att ditt varumärke är skadat, utan för att du mäts i summan av dina handlingar. Inte någonting annat.

Jag vill citera Kenny Bräck: ”Det handlar om att fokusera på det man har passion och intresse för. Annars orkar man inte mobilisera den energi, envishet och mod som krävs för att lyckas. Varumärket utvecklas sekundärt, det blir en slags biprodukt av vem du är…”

Så frågan är igen. Oavsett om du är socialmediaexpert eller Svenne Banan. Vad tillför du? Möjligheten att förändra är stor – faktum är att den aldrig har varit större än nu – men det krävs att du vågar släppa taget. Det krävs ett engagemang som går bortom att trycka ”I like”. Det krävs momentum i handling och det krävs att du lägger egot bakom dig.

Våga ta steget nu, våga engagera dig på riktigt, våga hitta din passion, våga förändra dig, våga förändra någonting viktigt och framförallt: Släpp sargen för helvete!