En diskussion på Facebook om fantasilöshet och originalitet i sommarpratarnas musikval i Sveriges Radios Sommar i P1

Benjamin Peetre: Man kan dela in sommarpratarna i två grupper: Dom som spelar Tina Turners Simply The Best, och dom som inte gör det. #SommarP1
den 4 juli kl. 12:03

Stina Lodén och Lennart Hedstigen gillar detta.

Karl G Jönsson: Förr spelade alla ”Trubbel” med Olle Adolphsson. Och ”Ögon känsliga för grönt” med Barbro Hörberg. Hörde man dem i radion var det Sommar.
den 4 juli kl. 15:24

Karin Eriksson: Tina Törner spelade Tina Turner efter bara några sekunder, minns jag. Hon sa sitt namn, och drog igång låten. #anfallärbästaförsvar
den 4 juli kl. 18:06

Jakob Meijling: Det var väl inte så många år sen som Dire Straits’ ”Walk of Life” verkade vara obligatorisk för att demonstrera hur lite man ville eller förmådde säga genom sitt låtval?
den 5 juli kl. 07:24

Karin Eriksson: Men vad skulle man spela för att vara originell?
den 5 juli kl. 09:55

Benjamin Peetre: Det jag tycker är fantasilöst är just ”min mamma var en fantastisk människa och här kommer Simply the best”. Eller ”den svenska sommaren är fantastisk och här kommer Björn Skifs med Det regnar, regnar”.
den 5 juli kl. 12:43

Karin Eriksson: Jag nonchalerar det där sista och frågar igen, absolut inte retoriskt utan uppriktigt: Vad vore fantasifullt?
den 5 juli kl. 13:53

Lennart Hedstigen: Om Dregen spelar Life is Life med Opus är det orginellt, om Lotta Engberg spelar samma låt med Laibach är det orginellt – men inte tvärtom.
den 5 juli kl. 16:08

Jakob Meijling: Det behöver inte vara så väldigt originellt, men det blir mycket bättre när låtarna verkligen stöder berättelsen. Och om ”Walk of Life”, i dödligt uttjatad originalversion, är det bästa man kan komma på, så borde man låta bli sommarpratet.
den 5 juli kl. 22:10

Karin Eriksson: @Lennart: Javisst, som om du skulle spela Kungssången! Gräsligt men roligt. Då handlar det om våra förväntningar på den som pratar. Kanske finns det ingen originalitet per se.
den 6 juli kl. 11:23

Benjamin Peetre: Häromåret spelade Fredrik Härén – som något slags statement – enbart musik som inte var upphovsrättsskyddad. Blev mest en massa fågelkvitter. Hade ingenting med twitter att göra.
den 6 juli kl. 12:32

Benjamin Peetre: … men det var väl på sätt och vis ett originellt musikval. ”Min morsa var liten och oansenlig. Och här kommer nu tre minuters sång med en gråsparv.”
den 6 juli kl. 12:36

Lennart Hedstigen: Karin: Precis! Men det bästa är om man inte gör det som ironi, utan kan ta fram något oväntat som man faktiskt gillar eller betyder något för en själv.
den 6 juli kl. 12:50

Karin Eriksson: Thåström i mitt fall, men behöver fundera på introt.
den 6 juli kl. 14:56

Lennart Hedstigen: Det mest oväntade jag kan komma på är Gyllene tiders ”Flickan i en Cole Porter-sång”.
den 6 juli kl. 15:13

Jakob Meijling: Tematiska grepp är bra! Bara filmmusik. Bara märkliga coverversioner. Bara korta instrumentallåtar. Eller subtraktion: ingen gitarrmusik. Inga trummor. Ingen listmusik. Ingen Mozart.
den 6 juli kl. 21:52

Karin Eriksson: Det var nån som spelade De sista ljuva åren om och om igen, genom hela sommarprogrammet, för ett antal år sedan.
den 6 juli kl. 22:05