Sociala medier och tv-journalistik

Sedan sex år tillbaka arbetar jag som tv-journalist. I dag arbetar jag på TV4Nyheterna Stockholm, men har arbetat på andra lokalstationer och SVT under dessa år. Före min tid som tv-journalist har jag arbetat både på radio och tidning, men för mig har det alltid handlat om journalistik förmedlad genom rörlig bild.

För mig har sociala medier aldrig varit något märkvärdigt. Visserligen hade jag Sofia Mirjamsdotter som mentor under min första tid som tidningsjournalist, men föga anade jag då att hon skulle komma att bli en av Sveriges mest inflytelserika bloggare. Privat tycker jag att Facebook är fantastiskt roligt, inte för att jag fascineras utav tekniken, utan för att jag helt enkelt är väldigt social av mig och dessutom väldigt nyfiken.

Märkligt nog har sociala medier under mina första år i tv-branschen knappt kommit på tal. Ändå arbetar vi med spridning av nyheter, digitalt material och nyhetstips. Och så arbetar vi snabbt i det ständiga nyhetsflödet på redaktionen – egentligen som gjort för att anamma sociala medier!

Ett av de mest spännande momenten under en dag är morgonmötet, då duktiga, hungriga och kunniga kollegor diskuterar livligt om vilka inslag som ska få platsa i dagens körschema. På morgonmötet får reportrar utan egna nyhetsspår så kallade utlägg, en sorts order om att göra vissa nyheter. Ett utlägg håller ofta bra kvalitet, men allra högst smäller ändå ett eget grävjobb!

Det hela är egentligen väldigt enkelt. Ju fler nyheter att välja på, desto kvalitativare sändning och desto större prestige att få med ett jobb som du har hittat på egen hand. Det avlastar och förbättrar den redaktionella kvaliteten, samtidigt som det är spännande att gräva efter nyheter.

Eftersom jag betraktar mig själv som en tvättäkta nyhetssnok, så är jag inte för fin för att ta till alla till buds stående medel för att hitta nyheter. Eftersom jag relativt tidigt var aktiv på Facebook och Twitter, så tvekade jag aldrig att använda dessa kanaler för att få in nyhetstips.

När jag arbetade som reporter på SVT ABC under 2008 så skickade jag ut följande text på Twitter:

”Tv-reporter, alltid på jakt efter bra grejer till SVT ABC - tacksam för tips om stockholmsnyheter! Please RT this! #svpt #semar”

PR-konsulten och mediebranschprofilen Stefan Ronge upptäckte min tweet och skrev följande kommentar:

”Petterssons tweet är ett klockrent sätt att spara tid. För henne själv eftersom hon snabbt kan få ett antal intressanta tips utan att jaga på fältet, för alla som är intresserade av att tipsa om bra vinklar eftersom de vet precis vad journalisten vill ha och när hon vill ha det. Sedan vänder sig förstås inte Pettersson specifikt till varken PR-konsulter, företag eller organisationer utan till Twitter-medlemmar i största allmänhet. Det ger en signal om att hon är intresserad av vad allmänheten tycker är en nyhet1. Och inte minst – hon kan ge snabb feedback till tipsare. Pettersson skriver, efter att ha fått in tips om nyheter: ’Tack för tips, det låter intressant, men jag behöver en tydlig stockholmsvinkel med bra bildmöjligheter!’”

Kort därpå listade Medievärlden mig som en av tio personer som alla mikrobloggande journalister borde följa.

I dag använder jag mig av Twitter och Facebook när jag jagar efter nyheter. För att lättare ha koll på flödet använder jag mig av Tweetdeck. Google Reader gör det även lätt att hålla koll på olika bloggare, branschmedierna, nyhetsflödet per sökord och lite andra specialsökningar som annars skulle vara tidskrävande att göra manuellt varje dag.

I min roll som videoreporter gör jag i praktiken allt själv. Jag ringer folk och sätter upp intervjuer, jag kör runt utrustningen och sköter kameran, jag genomför intervjuer och skriver manus, samt redigerar och lägger speaker-texter. När jag är ute på fältet är Iphonen min bästa vän. Eniro-appen gör att jag hittar till platserna jag ska till. GoogleAppReader gör att jag kan hålla koll på mina RSS-flöden. På Tweetdeck kollar jag Twitterflödet, samtidigt som TV4-mejlen och Facebook blinkar till närhelst någon vill få tag i mig.

Plus att jag kan använda Iphonen som telefon, förstås!

När askmolnet slog till var Twitter klockrent. Jag fick uppdraget att göra ett reportage om Stockholmare som var strandsatta utomlands på grund av det asmoln som en isländsk vulkan spytt ut över Europa.

Var börjar en stressad tv-reporter i det läget? Med 956 följare och på 22 Twitter-listor ställde jag frågan på just Twitter:

Av de 20 tips jag fick in letade sig två ändå in i tv-sändningen den kvällen. Det är fantastiskt hur väl det ofta fungerar. Att få tag på dessa 20 namn hade utan Twitter säkert också gått bra, men det hade definitivt tagit mycket längre tid. Dessutom får fler röster på det här sättet en chans att komma till tals.

Men att det fungerar för mig beror mycket på att jag har ett antal följare på Twitter och att jag ligger på ett antal Twitter-listor. Och så har jag runt 850 vänner på Facebook och det hjälper ju till förstås närhelst jag går på social nyhetsjakt. Men hur kan journalister utan detta nätverk bära sig åt?

Min pojkvän Jerry Silfwer arbetar som PR-konsult och är något av en professionell uppgiftslämnare till nyhetsmedier. Han såg ett ömsesidigt behov i detta, eftersom det rimligen borde finnas många särintressen där ute som vill hjälpa journalister i behov av stöd.

Han föreslog därför att journalistförfrågningar på Twitter ska taggas med #jourtips. Sedan utnyttjade både han och jag våra befintliga sociala nätverk för att etablera taggen så att så många potentiella nyhetstipsare som möjligt skulle lägga till automatiska sökningar på den taggen. För att taggen #jourtips ska fungera krävs att någon lyssnar!

Så här kan du som vill hålla koll på journalister i jakt på case göra:

1. Sätt upp en sökning (i till exempel Tweetdeck) på #jourtips och håll koll efter journalistförfrågningar. Svara så snabbt och så kort du kan.
2. Sprid kunskapen om #jourtips i dina journalistnätverk.
3. När du ser en journalistförfrågan på Twitter, retweeta den och lägg till taggen #jourtips.
4. Hjälp till att beivra missbruk – taggen är enbart till för journalister i jakt på case!

I dag används taggen #jourtips så gott som dagligen av journalister i jakt på case, talespersoner, eller förslag på uppslag.

När jag började lägga ut min Twitter-adress tillsammans med mina inslag och därtill aktivt började uppmana tittarna att diskutera inslagen med mig på Twitter, allt i syfte att söka ytterligare feedback, så användes mitt agerande som ett positivt exempel på en ledarkonferens där många av TV4-höjdarna deltog!

För mig har min kärlek till sociala medier som journalistiskt verktyg inneburit att jag får mängder av nyfikna frågor och glada tillrop från kollegor och chefer. Jag har till och med pitchat en egen programidé, TV4 Webb, som var tänkt att tas fram i samarbete med Nyhetskanalen.se. Om det blir något av idén är inte det viktiga, huvudsaken är att sociala medier snart blir en naturlig del av alla journalisters verktygslåda!

Fotnot:
1. http://www.rongekom.se/?p=331