Öppet brev till ungdomarna på lägret

Jag hörde från min sondotter att det skulle vara nån form av läger i Blekinge för ungdomar som är med i Internet. Därför har jag tagit tillfället i akt och författat detta brev för att markera att det faktiskt får vara nog nu. Det är en massa trams Ni ägnar Er åt!

Ända sen det här med Internet startade så har jag varnat mina arbetskamrater och vänner samt skrivit insändare om att det är en fara mot samhället och samhällsmoralen. Ingenting gott kan komma från att släppa allt fritt på detta sätt. Ungdomen klarar inte av att skilja rätt från fel som vi vuxna gör och riskerar dras ner i en ond spiral av våld, droger och sex. Detta kan inte vara någon till gagn.

Nu har det gått mycket längre än jag någonsin trodde. De här sociala medierna har jag förstått gör att man fritt kan prata med folk hursomhelst. Av vilken nytta är detta för det samhället som jag och mina förfäder i generationer byggt upp för att lämna till Er frågar jag?

Nej, Ni sitter framför era datorer dagarna i ända och fantiserar om en värld som inte finns. Hur vore det om Ni skulle leva i den som vi lagt ner vårt blod, vårt svett och våra tårar i? Hur vore det om Ni kanske skulle bidra till att den utvecklas, kavla upp ärmarna och gör någon nytta! Det ska Ni aldrig glömma, att det är tack vare oss som Ni sitter här överhuvudtaget. Men det har Ni säkert inte tänkt på.

Ni träffar Era flickor på Internet, Ni har vännerna på facebok i stället för att prata med dem och sitter med mobiltelefonerna på i tid och otid vid matbordet. Det finns ingen respekt för det fina i en vänskap och för de människor man faktiskt umgås med här och nu. Det goda samtalet har tappats bort i ert smsande och de stön Ni har till språk.

Men nu är det faktiskt dags att Ni tar Ert ansvar! Inte gömmer er på någon ö i Blekinge och klappar varandra på ryggarna som ni uträttat något. Jag ska säga Er det, att den dag Ryssen kommer, och det gör han, då är Ni inte så malliga att Ni lagt ut vad Ni heter, var Ni bor, vad Ni tjänar, hur Ni ser ut och allt på Internet. När han knackar på dörren och vet vem Ni är och vad Ni gör, vad säger Ni då? ”Det är inte jag!” ”Men jag har Er på bild här och det är Ni!”

Nej, nu vill jag se att Ni skärper till er. Ta av Er kepsen när Ni äter, hälsa på äldre, ta i hand när Ni träffar människor, stäng av mobiltelefonen när Ni inte pratar i den och gör rätt för Er. Sluta upp med de här Internetfasonerna för Ert eget bästa. Nu hoppas jag alla på det här lägret Ni är på får läsa det här och tänka över era handlingar. Kanske kan jag göra skillnad och få Er på bättre tankar. Herren förlåter, så ock jag! Om Ni har någon fråga så är Ni hjärtligt välkomna att författa ett brev till undertecknad, jag har givit Mattias adressen.

Oroliga hälsningar från,

Sivert Öberg