Det ska vara kesella i degen
Jerry Backlund · @bakke
Ur SSWC-boken 2010, s. 60–61 · Läs boken som PDF
Bensin luktar gott. Och varje gång jag känner doften av bensin vill jag ut och segla. Speciellt kryssa ut mellan kastellet och fortet. Vet inte riktigt vad bensin har med segling att göra, inte eller vad det har för direkt koppling till inloppet till Karlskrona.
Brandrök betyder ylletröja och stövlar och det gör mig glad. Kanelte luktar kurs och stenhuggare som berättar om Joe Hill. Brutnågonting, vin och cigarett luktar nattaxi med automatlåda på nyårsafton.
Min mormor luktar blommor, min morfar luktar engelskt, farmor vävstol. Farfar prasslar som en påse Twist, han luktar inget.
Tristan Tzara är som cigarettrök och secondhandrock, och den mannens doftande texter förändrade mitt liv. Faktiskt.
Cigarettrök och secondhandrock luktar sprakande ord som galopperar mot vansinne.
Det jag föll så stenhårt för var att boken med alla texter luktade så gott. Det var så pang på.
Det var stundtals totalt obegripligt, samtidigt som det väckte en enorm förtjusning någonstans i magtrakten. Det var som när Walter Serner kliver upp på scen på Cabaret Voltaire i Zürich, en afton i april 1919 och läser orden ”en drottning är en fåtölj en hund är en hängmatta”. Det slutar i fullständigt kaos. Stolar far genom luften, folk skriker, några få applåderar, publiken sliter i varandra. Förmodligen luktade det svettigt tyg och mörkt trä som i en het biosalong.
Inte så konstigt att Hitler och hans polare inte uppskattade Serner på samma sätt som jag. Tänk att ord som de var så starka att Hitlergubbarna var tvungna att förbjuda dem. Alla spår efter Sernermannen slutar någonstans i Theresienstadt, som luktar kallt damm.
Pinnen, en av mina vänner, som luktar veganmat och snus, står på en scen i Göteborg. Han står på scen och luktar vegan, snus och nytvättad t-shirt och tävlar i poetryslam. Han har lyssnat på Weeping Willows hela dagen för att komma i rätt stämning. Förra året kom han sist. Vet inte om det berodde på Weeping Willows, han hyser i alla fall inga större förhoppningar om att vinna nu heller. Jag vet faktiskt inte hur det går, hoppas att det går bra. Bättre än för Serner.
En parkerad bil luktade bensin och jag ville ut och segla, men det var för kallt. Grannen eldade i pannan när jag gick in med kassarna för att ta kopp kaffe. Jag hängde av mig regnrocken och på bordet stod tulpaner.
– Köpte du kesella också?
Trots en mycket utförlig och precis lapp om vad det var jag skulle handla och trots att jag stått precis bredvid burkarna i affären och trots att jag läst just ”kesella” på lappen när jag stod där hade jag glömt kesellan.
– Du är ju helt hopplös. Vad tänker du på egentligen?
JERRY BACKLUND — DÅ
Bio, the twitter style:
Name bakke
Location Stockholm
Web http://www.customblack.se
Bio Pappa på riktigt och av skumplast, skuggboxare, snickare, rockstjärna, projektledare, städare, forskare, poet, recensent, radioreparatör, fiskare, ninja, källarlantbrukare och journalist. Kock om det kniper. Jobbar som diversearbetare. Driver även pensionat Villa Tjärhalla.
JERRY BACKLUND — IDAG
Efterforskat juli 2026 · AI-underlag med källänkar
2026: Vi har inte kunnat bekräfta var Jerry finns idag.
Oklar — inga verifierbara nutida spår hittades.
Är det du? Hör av dig!
Brev från 2026
En AI har läst texten från 2010 och föreställer sig – varsamt och med glimten i ögat – hur Jerry Backlund kanske skulle svara idag. Det här är INTE Jerry Backlunds egna ord.
Det luktar fortfarande bensin ibland, och då vill någon fortfarande ut och segla. Det är det märkliga med texten: den handlade om det enda nätverk som ingen lyckats digitalisera. Sexton år av tekniska språng senare kan skärmarna visa oss allt, viska i våra öron, rita om världen i realtid — men de kan inte låta kanelte lukta kurs, och en farfar som prasslar som en påse Twist går inte att strömma.
Jag tänker ofta på att minnen visade sig vara motsatsen till data. Data ligger kvar där man lade dem. Minnen sitter i näsan, dyker upp oanmälda vid en parkerad bil, tar omvägar över Zürich 1919 och landar i ett kök med tulpaner på bordet. Och orden jag skrev om — de som var så starka att de förbjöds — påminner om att det obegripliga kan vara det viktigaste vi äger. Det gäller dikter, och det gäller människor.
Och kesellan? Den glöms fortfarande bort, oavsett hur utförlig lappen är. Någonstans är det en tröst att det finns saker som inte ens den mest precisa teknik rår på. Vad tänker jag på egentligen? Samma sak som då. Allt annat.
Är det din text? Skriv ditt riktiga svar – mejla joakim@jardenberg.com – så ersätter vi AI:ns brev med ditt.
Drömmarna i den här texten
Webben saknar fortfarande luktsinne
ÖppenSexton år av VR, AR och AI senare saknar webben fortfarande sitt viktigaste gränssnitt: näsan. Backlunds doftlänkar — bensin som leder till segel, kanelte som leder till Joe Hill — är alltjämt en teknik som bara människor kör. Tills någon bygger ett API för brandrök står den här drömmen öppen, och antagligen är det bäst så.
AI-underlag med källänkar, utkast juli 2026. Se hela scoreboarden på /drommarna.