Service – en frihet utan pris

På kafé är det inte kaffet utan baristan och lokalen som kostar ägaren de stora pengarna. Det är de fasta kostnaderna som står för de stora utgifterna i verksamheten - inte råvarorna. Det är inte kaffet man betalar för – det är servicen.

Om du föreställer dig ett idylliskt fik med bästa läge och underbar atmosfär – ett sådant alla vill besöka. Om du då också förställer dig att vi alla jobbar på nergångna platser dagarna i ända och blott hinner in om detta fik en gång i månaden för att ta oss en latte, men att vi ser fram emot och värdesätter den stunden stort – den får oss att fortsätta kämpa. Om du föreställer dig det så måste du också föreställa dig en dyr hyra, en påkostad inredning och bästa personal – men föreställer du dig då också att du kommer att få betala 150 kr styck för din latte för att detta fik ska gå runt?

150 kr en gång i månaden kan vara okej för något som får livet att gå runt, men fortsätt nu att föreställa dig detta fik fast sätt dig i situationen att du precis blivit arbetslös. Ditt liv håller på att rasa samman och för att samla krafterna att hitta nästa jobb så söker du upp det som ger dig din livsgnista – detta paradis på jorden till kafé – som nu serverar dig en latte för 150 kr styck – något din A-kassa snyftar raka vägen till fattighuset för. Det funkar inte va? 150 kr en gång kan vara okej, men när du inte passar i normen så kraschar det.

När de fasta kostnaderna för en service läggs som ett påslag, marginal, på en produktkostnad blir det svårt för kunden att köpa det den vill ha. Är det servicen eller är det latten? Om servicen blir mer eftertraktad än produkten får kaféet problem – 150 kronors problem.

När gym tillhandahåller servicen av en gymhall som de i princip enbart har fasta kostnader för tar de betalt för den genom en fast serviceavgift. Netflix tar likaså ut en fast serviceavgift för sin DVD-tjänst – men låter dessutom ett påslag på fasta kostnaden för inköp av DVD:er täcka den rörliga kostnaden i utskicken av dem – en typ av ”omvänd” marginal.

Ett fik som vill fokusera på service, såsom Kujenga1, skulle som gymmen och Netflix kunna införa en serviceavgift som betalar för att kaféet kan ha härlig personal, generösa öppettider och stor fin lokal. Ett sådant fik kanske till och med skulle kunna tillämpa Netflix omvända marginal och bjuda på kaffet för de som betalat serviceavgiften? Oavsett så får de genom serviceavgiften reda på vad gästerna faktiskt önskar sig och kan anpassa sig efter den konsumentmakten – något alla tjänar på i slutändan.

Service är frihet – men en frihet utan pris. Genom att gömma undan servicekostnaden i marginalen på en produkt inskränker man folks frihet att välja och gör dem till konsumtionssamhällets slavar. Genom att ge service ett pris gör man också friheten tillgänglig på marknaden och gör det på så vis möjligt för folk att köpa sig en mångfald utan att för den delen behöva konsumera sig till döds. Det erkänner att livskvalité är minst likvärdigt med konsumtion – att det kan vara minst lika givande att få ta sig en liten kopp kaffe i ett paradissolsken som att vräka i sig ett storpack på en p-plats.

Produkten är inte allt – utan servicen är den inget.

Fotnot:

1. http://kujenga.se/