Vi som stannar hemma

SSWC. Sweden Social Web Camp. Bara orden gör att de flesta twittrare tittar till en extra gång. Förra årets camp blev legendariskt så fort det börjat, årets upplaga är minst sagt efterlängtat av de flesta.

…Förutom av mig.

Ellerjo, missförstå mig rätt – självklart skulle jag längta till årets SSWC, om det bara vore så att jag skulle åka. Det ska jag nämligen inte. Förra året åkte jag inte eftersom jag inte riktigt visste vad jag kunde förvänta mig, och jag visste inte riktigt vem jag skulle kunna åka med. Förvisso fick jag ångra det beslutet bittert, det insåg jag redan när jag började titta på fotona på flickr från incheckningen. Sedan ångrade jag mig ännu mer när jag läste blogginlägg på blogginlägg om hur fantastisk SSWC 2009 var, eller när jag följde twitterfeeden med exalterade tweets. Samtidigt var jag rätt glad över att det gick så lätt att följa allt som hände, att så mycket lades ut på nätet så vi som var hemma också kunde vara med.

Men visst undrade vi, vi som var hemma. Hur var stämningen där i tälten? Skedde några skandaler som det talades tyst om? Vem blev fullast, vem tappade sin telefon i havet? Råkade någon trampa på sin laptop? Visst hörde vi några rykten, men jag misstänker att Tjärö och SSWC omfattas av samma lag som gäller i Las Vegas; det som händer på SSWC, stannar på SSWC.

I år vet jag att SSWC troligtvis kommer vara fantastiskt, roligt och underbart – men i år funkar det inte med min semester. När Tjärö invaderas av webbnördar och höjer iPhonetätheten i Blekinge med flera tusen procent kommer jag vara instängd på ett varmt kontor, görande sånt jag får lön för. Visserligen kommer jag följa SSWC via twitter och bloggar, men det kommer givetvis inte vara samma sak som att vara där. Även om foton, bambuser och tweets ger en bra bild av verkligheten, är det inte som att sitta där själv vid lägerelden, lyssna på diskussionerna mellan hundratals webbnördar och se alla iPhones och Androidtelefoner lysa i mörkret när solen gått ner bakom horisonten.

Visst hade jag kunnat planera annorlunda. Visst hade jag kunnat se till att lägga undan både semesterdagar och pengar så jag hade kunnat åka, men… nu blev det inte så. Tjärö får klara sig utan mig, och jag är övertygad om att deltagarna kommer ha fantastiskt roligt ändå.

Som tur är, måste ju någon hålla koll på twitter och läsa alla blogginlägg om SSWC också.

Jag anmäler mig härmed som frivillig.