Trams

The internet is serious business. Jag, å andra sidan, är en rätt fånig figur. Jag jobbar (som många andra som läser det här) dagligen med webben, det pratas målgruppsanalyser, optimering av kod, användbarhet, strategier för sociala medier, timrapportering och den obestämda ”kund”. Men när jag inte jobbar är jag mest bara tramsig. Att få vara tramsig är en lyx – jag har på det stora hela ett bra liv med mycket fritid och nära vänner som jag umgås med dagligen, så jag kan kosta på mig att tramsa en del. Mina vänner är också ganska tramsiga, och vi gillar att tramsa ihop. Ofta är öl inblandat.

Jag vill här hylla tramset. Liksom alla försök att beskriva vad som är så roligt med humor kommer jag givetvis att misslyckas, men fan om det inte tål att göras ändå.

När det gäller de sociala aspekterna av webben pratas det ofta om värdet att kunna föra en dialog mellan t.ex. företag och deras kunder (eller ”fans” eller ”stam” eller vad du vill kalla det). Eller konsumenter emellan. Det pratas om nätverkande och virala kampanjer, kunskaps- och kulturdelning. Ibland pratas det litegrann om att folk skvallrar, bråkar och flörtar i sociala medier. Det finns också ett begrepp kallat ”ambient intimacy”, myntat av Leisa Reichelt, som satt sig starkt hos mig: vi använder tekniken för att hålla kontakt och kommunikation igång utan att ha nåt speciellt mål, någon plats eller nåt ämne att prata kring. Vi liksom bara hörs. När någon pratar om att si eller så många procent av det som sägs på Twitter bara är ”babbel” så är det troligtvis detta som avses, och det gör mig lite provocerad när någon avfärdar det som innehållslöst: det är oftast det fånigaste folk säger som ger mig mest.

Twitter är en ypperlig kanal för att bedriva seriöst tramsiga diskussioner i. Eller bara slänga ur sig en skön oneliner, och se om nån hakar på.

Baby: HEURGH! Me: Was that a happy noise or sad noise? Baby: Oh, definitely happy! I just threw up and pooped at once! ACHIEVEMENT UNLOCKED!

– Relly Annett Baker (@RellyAB), fantastiskt rolig copywriter, twittrat den 7 september 2009.

Det är inte bara soloprestationer som får mig att le lite extra framför skärmen. När mitt favoritcommunity reddit.com får till ändlösa trådar av rent trams blir det extra kul, på ren volym. Häromdagen, till exempel, frågade någon stackars användare hur man fick tillbaka sina inställningar för sajten om man av misstag ändrat dem till spanska och inte hittar tillbaka. ”Simplemente vaya a su página de preferencias y busque la opción de idioma apropiado.” lyder svaret från en av sajtens moderatorer, sen fortsätter det så i cirka 2 000 kommentarer till, alla med sin bästa högstadiespanska i högsta hugg.

Även Facebook lämpar sig bra för att bete sig allmänt fånigt. Eftersom jag och mina vänner, likt alla andra människor, ständigt sätter diverse fötter i diverse klaver ältas detta i olika statusuppdateringar med varierande framgång. För ett tag sedan startade vi en sluten grupp för privata events, fåniga bilder etc. Inspirerad av Thomas Öbergs magiska rader ”Kan kalla mig en idiot/Det har jag ingenting emot, jag är en idiot/Men mer än så kan ingen bli” samt Stefan Sundströms groucho-marxistiska ”om någon kunde älska mig/och tycka jag var bra/så är den en idiot som inte är nånting att ha” döpte jag gruppen till Malmö Idiotförening. Gruppen har sedan dess inte använts speciellt flitigt, men den komiska punchlinen kom på sätt och vis en tid senare: en helt okänd (medelålders) människa sökte medlemskap i gruppen. Ett delikat dilemma: att söka medlemskap i en sluten förening för idioter kräver en viss idiottalang i sig – skulle jag godkänna?

Det finns många kategorier av högkvalitativt trams som jag inte hinner gå in på här, men en typ förtjänar hedersomnämnande. I sociala nätverk där många kämpar med att bygga upp en image som trovärdiga politiker, initierade teknikbloggare eller kärleksfulla mammor (jag dolde precis en gammal högstadiekompis på fejjan eftersom hon hade haft hjärtan i 100% av sina 20 senaste statusuppdateringar) så är det skönt med falska identiteter. Fake Steve Jobs var extremt underhållande, t.ex. Min gigantiska vinröda soffa har också en Facebook-profil och statusuppdaterar som regel bara när han har fått en avsugning (med dammsugaren). Han godkänner bara vänner som suttit på honom. Går allt som det ska så kommer soffan diskuteras i detalj på SSWC 2010.

Nåväl, jag avslutar med ett citat från en kille på Twitter som jag tycker är fantastiskt rolig, för det mesta. Johan, om du läser detta: jag känner inte dig, men sluta inte! Jag vill inte nätverka, jag vill ha roligt.

Detta gör dig till en bra socialmediastrateg: Tusentals tweets, tusentals followers, 4-7 sommarkollon/år där man runkar av andra strateger

– Johan Brissmyr (@brissmyr) på Twitter, 15 juni 2010.