Det handlar om att våga

Att lyckas, ett synnerligen subjektivt begrepp i sig, handlar ofta om flera saker. Tur blandas med skicklighet, flit och talang, samt inte minst efterfrågan på vad det nu är du drömmer om att lyckas med. Men innan man ens kan komma till punkten att faktiskt lyckas – och jag använder ordet lössläppt här – så måste man överkomma den för många största tröskeln.

Nämligen att våga försöka.

Jag tycker, på många plan, att jag har lyckats. Sedan 1998 har jag drivit eget företag, jag har levt på sidor om tv- och datorspel, något som var Dröm #2 när jag var grabb. 2002 tog jag steget vidare till annat.

Att göra en spelsajt 1996 handlade inte om att våga, det var bara ”gör” över det. Att sedan låta denna utvecklas till en affärsmodell, omogen och spretig, för att sedan spinna vidare, kan kanske tyckas vara att våga – de flesta i min omgivning pluggade ju vidare medan jag startade eget så snart jag kunde i lagens mening. För att inte tala om alla som tyckte att jag skapade drömjobbet för mig själv, att leva på att spela tv-spel, kan det bli bättre? (Ja definitivt, det är hårt och i många fall ostimulerande jobb.)

”Hur vågar du?”

Frågan kändes aldrig relevant. Då tänkte jag inte så mycket på det, idag är svaret uppenbart. Det var nämligen aldrig en fråga om att våga, jag tog ju bara min hobby och drev den vidare, som företagare. Delar av just företagandet kanske hade något med att våga, men det är det lilla i sammanhanget.

Vågade gjorde jag först 2007.

Under ett års tid hade jag följt den amerikanska bloggosfären. Mediernas utveckling på andra sidan Atlanten intresserade mig, och jag kände att Sverige i allmänhet var för litet, och Spelsverige var det definitivt. Men att ta steget, att ge sig ut i den engelskspråkiga världen för någon som inte har engelska som modersmål, det var inget lätt beslut att ta. Svenskan behärskar jag, uttrycker mig snabbt med och kan producera innehåll i med högt tempo.

Tänk om min engelska inte duger?

Tänk om det inte fungerar?

Tänk om det blir ännu en utlänning som vill vara med på bloggtåget?

Samtidigt så puttrade mitt nätverk av spelsidor på. De mådde kanske inte bra, men det var en solid grund att stå på och alla tänkbara möjligheter att bygga vidare. Växla upp, för visst fanns det pengar på webben, då som nu, med det värsta post-dotcom ur vägen. Jag låg bra till för att bygga vidare. Det var den enkla vägen att gå, den uppenbara. Gör vad du alltid gjort, bara lite större och lite bättre.

Problemet var att det inte kändes stimulerande, eller ens utmanande. Det var aldrig en fråga om ifall jag skulle klara det.

Så jag vågade, till slut.

2007 sålde jag mina spelsajter, drog igång en engelsk blogg med enda syfte att få uppmärksamhet i den amerikanska bloggosfären.

Tre bloggposter senare var jag frilansare på (då ansedda, idag bortslarvade) The Blog Herald, vilken jag senare blev redaktör för. Jag hade kolumnistroller på design- och webbutvecklingsbloggar, och gjorde mig ett namn i WordPress-communityn.

Min engelska höll, uppenbarligen, för att skriva bloggposter.

Sedan vågade jag igen, och tackade ja till ett bokkontrakt med Wileys, vilket sedermera blev boken Smashing WordPress: Beyond the Blog1. Det var ett stort steg det med, för att skriva korta, ibland spetsiga, bloggposter ställer mindre krav än en hel bok.

Engelskan höll igen.

När jag väl vågat bryta mig ur det som var säkert, att driva spelsajter i en bransch jag kunde (och kan) utan och innan, så hände allt på en gång. Tur, skicklighet, talang och så vidare – allt det där spelade självfallet in. Om jag inte kunnat uttrycka mig eller hade haft bra idéer kring vad man kan göra med WordPress så hade jag inte kommit så här långt.

Men hade jag inte vågat försöka hade jag inte ens haft möjligheten.

Läxan är enkel: våga ta steget, helst direkt. Du ska vara förberedd, du ska ha en idé, du ska kunna genomföra den – men innan du ens är där måste du våga. Gör helst inte som jag, gå inte ett par år och vela. Min bok kunde ha varit ute betydligt tidigare, min entré på den amerikanska bloggarenan detsamma.

Jag vågade inte.

Nu vågar jag.

Därför skriver jag Smashing WordPress Themes, min andra bok om WordPress. Därför kommer jag testa skönlitteratur på engelska. Därför är jag inte rädd att tackla enorma projekt som WordCamp i Sverige.

Friskt vågat, hälften vunnet. Tänk att det skulle vara sant.

Fotnot:
1. http://tdh.me/books/smashing-wordpress-beyond-the-blog/
(http://korta.nu/sswc10_45)