#88

Hållbar webbutveckling

Pär Lannerö · @plannero

Ur SSWC-boken 2010, s. 291–294 · Läs boken som PDF

Hej webbcampare!

Förra gången jag var ute i naturen med en massa IT-folk var när KTH på 1990-talet införde obligatorisk miljökunskap för alla studenter. Hundra bleka datanördar tvingades göra studiebesök IRL för att studera mossiga granar. Bokstavligt talat. Inte många av oss trodde att det var yrkesmässigt relevant för blivande systemutvecklare. Nog för att man kan spara några miljarder processorcykler (och därmed energi) med smart kod, men några räddade skogar skulle det knappast räcka till. Datorerna står ju ändå och tuggar hela tiden. Nej, vi trodde att miljökunskapen bara var meningsfull AFK (och där var vi nästan aldrig).

Så fel vi hade!

Lyckligtvis var vissa andra mer klarsynta än jag och förstod att även vår bransch kan ha betydelse för miljön. Man började tala om Grön IT1 och kom på t.ex. att ”molnet” faktiskt kan reducera antalet idisslande servrar.

Själv gillar jag begreppet hållbarhet bättre, eftersom det inkluderar hushållning med alla typer av resurser, alltså inte bara de mossgröna. Med ”hållbar utveckling” (eng. sustainable development) menas2

resursanvändande som möter behoven här och nu
samtidigt som förutsättningar bevaras för framtidens behov

Webben har en enorm potential att bidra till ett hållbart samhälle! Framförallt genom att webben underlättar välinformerade beslut. Den gör att vi kan köpa rätt varor, vid rätt tillfälle och av rätt leverantör. Likaså hittar vi rätt väg med kartor vi hämtat med HTTP GET, och många onödiga resor kan undvikas helt. Felaktiga köp och vägval är ren resursförstöring. Den sociala webben ger dessutom företag och andra makthavare nya skäl att sköta sig – även på miljöområdet – för att skydda sina varumärken. Och så vidare…

Kort och gott: Webben är Facebook-kompis med Hållbarhet!

Samtidigt är webben inblandad i en oändlig härva av ohållbart resurs-slöseri! Här är några exempel:

  • Värdefull information ligger inlåst i API-lösa system
  • Värdefull information ligger ohittad eftersom den inte blir indexerad
  • Högklassigt material återanvänds inte av rädsla för upphovsrättsproblem
  • Användningsvillkor som ingen kan/hinner läsa skapar osäkerhet och hämningar
  • Dåliga användargränssnitt förstör arbetsmiljöer och leder till stress och förlorad tid
  • Dåligt dokumenterad kod gör att hjulet måste uppfinnas gång på gång på gång
  • Väl dokumenterad kod görs svårtillgänglig av patent och licenser

Som synes är det inte slöseri med klassiskt gröna resurser jag räknar upp. Snarare handlar det om mänskliga resurser. Främst tid. Men i mina ögon spelar det mindre roll. Kan människor och organisationer spara mycket tid så kan den tiden växlas in i både pengar och miljö.

Guld och gröna skogar, jag lovar!

Men hur kan slöseriet bytas mot hållbarhet? Ja, det som behövs, enligt min uppfattning, är inga nyheter. Det kryllar av initiativ och metoder som syftar till att öka återanvändning, öppenhet, hittbarhet, användbarhet, tillgänglighet, integritet och kvalitet. För att inte tala om säkerhet. Jag tänker på PSI-direktiv, Creative Commons, Linked Data, 24-timmarswebben, WAI, OpenID, Scrum och så vidare…

Tyvärr är det svårt att ta hänsyn till alla perspektiv samtidigt.

Open Source-folket är ofta jätteduktiga på återanvändning, men inte alltid på dokumentation och användbarhet. Användbarhetsfolket å andra sidan kan förstås sin grej, men har (bortsett från Steve Jobs) ofta svårt att sälja in den, och struntar ibland helt i öppenhet. Öppenhetsivrarna behövs verkligen, men kan i sin iver glömma nytto- och affärsperspektiven. Utan lite affärstänk och SEO kan många webbprojektet lägga ner direkt, men respekterar de sofistikerade annons- och analysverktygen användarnas integritet? Socialmedieexperterna har fått många att se nya möjligheter, men vem har koll på riskerna? Semantic Web-folket har visioner och idéer som kan disrupt:a hela världen, men ingen förstår dem. Och så vidare…

Kanske är lösningen att samla alla som utvecklar webben någon gång om året, ute på en ö, så att vi får dela varandras perspektiv, bära varandras bördor, och basta på en flotte? Hundra nördar i skogen…

Har du andra recept på hållbar webbutveckling? Skicka med flaskpost till @plannero.

Fotnoter:
1. http://www.anvandgronit.se
2. http://en.wikipedia.org/wiki/Sustainable_development (fri översättning)

PÄR LANNERÖ — DÅ

Det tog 17 år för mig att bli civilingenjör på KTH. Under tiden hann jag bl.a. grunda konsultföretaget Metamatrix (1999), webbmuseet dejavu.org (1997) forska om Semantic Web (2006-8) samt bilda familj. Kvar på Metamatrix. Just nu mest med uppdrag åt Post- och Telestyrelsen. Mejl: par.lannero@metamatrix.se | Twitter: @plannero

PÄR LANNERÖ — IDAG

Efterforskat juli 2026 · AI-underlag med källänkar

Seniorkonsult inom digital tillgänglighet, Metamatrix AB, som han var med och grundade 1999

Är Sveriges nationella expert i EU-kommissionens resurscentrum för tillgänglighet, AccessibleEU, arbetar med EU-standardisering av digital tillgänglighet, håller kurser och är senior rådgivare i ämnet åt flera organisationer. Drev tidigare webbriktlinjer.se (webbplatsen för de svenska WCAG-riktlinjerna) i fem år och gästade 2022 podden ”Effekten” i ett avsnitt om digital tillgänglighet.

Brev från 2026

En AI har läst texten från 2010 och föreställer sig – varsamt och med glimten i ögat – hur Pär Lannerö kanske skulle svara idag. Det här är INTE Pär Lannerös egna ord.

De mossiga granarna fick sista ordet. Det obligatoriska studiebesöket som hundra bleka datanördar fnyste åt visade sig vara profetiskt: i dag går det inte att kalla sig seriös systemutvecklare utan att tänka på hushållning — med energi, med data och framför allt med det jag brydde mig mest om, människors tid.

Mycket i min slöserilista har faktiskt bockats av. Öppenheten vann mark, återanvändningen blev norm, och tillgängligheten — frågan jag kom att ägna mina år åt — gick från eldsjälsfråga till självklart krav, numera även på europeisk nivå. Annat slöseri uppfann sig självt på nytt: användningsvillkoren blev inte kortare, och hjulet uppfinns fortfarande gång på gång, fast nu i högre takt och med större serverhallar.

Receptet från flaskposten står jag för än: samla dem som bygger webben på en ö, låt perspektiven brytas, basta på flotten. Guld och gröna skogar, lovade jag. Jag sänker inte budet.

Är det din text? Skriv ditt riktiga svar – mejla joakim@jardenberg.com – så ersätter vi AI:ns brev med ditt.

Drömmarna i den här texten

  • Samla webbens byggare på en ö, årligen

    Muterade

    Receptet prövades och fungerade — perspektivdelning, burna bördor, bastuflotte — även om den årliga ön så småningom fick vila. Kärnan i hans hållbarhetstanke, att webbens största resursslöseri är människors tid, gick under åren från nördomsorg till självklar princip. Och flaskposten nådde tydligen fram: här är ön igen, i bokform.

AI-underlag med källänkar, utkast juli 2026. Se hela scoreboarden på /drommarna.

© Pär Lannerö 2010. Återpublicerad i bokens och lägrets anda av delning. Invändning? Mejla oss så tar vi ner texten inom 24 timmar.