Du ger mig fiber

Nä.

”Give” är verkligen helt fel verb att använda i sammanhanget. Men i skrivande stund har jag faktiskt fått in Telias fiberLAN i min villa. Jag har beställt det fetaste bredbandet, två nya digital-TV-abonnemang och bredbandstelefoni. Grejerna kommer inom 10-15 arbetsdagar.

Jag kan vänta.

För vad är väl 10-15 arbetsdagar, när man spenderat två år med att få in den förbaskade kabeln genom väggen? Och efter alla frågor jag fått, tänkte jag dela med mig av några erfarenheter som kan gagna alla andra som är sugna på att skaffa fiber till sitt hus.

För att lyckas få fram fiber till sin privata villa krävs egentligen bara två tur. Envishet och bonntur, och just i detta fall har jag lyckats pricka in båda.

Turen består i tillfälligheter. Som att HSB precis byggt ett helt nytt område intill vårt, där alla lägenheter har fiber. Och att jag som motpart fick en ganska orutinerad säljare. Vi kan kalla henne Miss Värmland. Hon var supergullig och trevlig på alla sätt, men kunde nästan inte besvara en enda av alla frågor jag bombarderade henne med.

Sedan gav hon oss en offert på ett sjusiffrigt belopp. Vi hade valt ut ett för stort område. Modet sjönk, men jag gav inte upp. Istället hamnade jag i en bisarr karusell på jakt efter information om var Telias kabelkanaler ligger – information som sedan visade sig vara classified – affärshemlighet. Istället fick jag försöka gissa vilket område vi skulle kunna satsa på och få ett pris som mina grannar skulle kunna nappa på. Sedan var jag dessutom tvungen att försöka gissa ungefär hur många grannar som skulle nappa, för att Telia skulle få en siffra att räkna på.

Som att kasta pil med ögonbindel, ungefär.

Vi hade tillfälligheterna på vår sida och fick en offert med ett riktigt vrakpris. När vi tagit in de riktiga beställningarna från grannarna och kunde begära en ny offert, hade priset nästan dubblats.

Halvful manöver

Nu var det dags för en halvful manöver mot stackars Miss Värmland. Offerten med vrakpriset gällde 56 anslutningar. Jag hade fått in 53 anmälningar från mina grannar.

”Men om jag skriver på din förra offert istället? Och beställer 56 anslutningar? Jag är rätt säker på att jag kan övertala tre grannar till att hänga på i så fall.”

Den föregående offerten var fortfarande giltig. Miss Värmland satt i rävsaxen, och svarade ungefär samma sak som hon alltid gjort på mina frågor:

”Det måste jag kolla med min chef.”

Ganska snart damp det ned en ny offert, nu med det gamla vrakpriset. Jag skrev på, skickade in och inbillade mig att jag kunde glömma fiberprojektet i 24 veckor – det var nämligen den aviserade leveranstiden.

Det var ett felaktigt antagande. Det dröjde nämligen inte länge innan den första eftersläntraren hörde av sig. Han hade glömt att lämna in lappen, och undrade om det fanns nån chans att hänga på i efterhand.

Jag skickade ett mejl till Miss Värmland. Och fick ett autosvar tillbaka som meddelade att hon slutat på Telia. Istället blev jag hänvisad till en betydligt mindre samarbetsvillig herre, Mister Stockholm. Han var inte ett dugg intresserad av fler kunder och sa blankt nej till förfrågan. Så var det med den saken.

Vargavinter

Sommaren gick, de 24 veckorna passerade och plötsligt fick jag ett telefonsamtal från projektledaren på Telia. Det var dags att köra igång!

Då blev det vinter.

En riktig vargavinter, som satte tvärstopp för alltihop. I flera månader låg hela villaområdet djupfryst under ett tjockt snötäcke. Jag fick andra problem att fundera över, som frusna expansionskärl och VM i snöskottning.

Till slut blev det vår. Då fick jag beskedet att vi måste vänta lite till, för det kunde vara is i slangarna, och då gick det inte att blåsa ut fibern så som man tänkt.

Att blåsa ut fibern gick för övrigt inte ändå, visade det sig sedan. I princip alla slangar visade sig vara hoptryckta, och omöjliga att dra fiberkablar i. Det var bara att kalla in grävmaskinerna och gräva ned nya slangar. Som tur var hade vi vår offert – den med vrakpriset…

Samtidigt började en otrolig cirkus i grannskapet. Plötsligt ville alla ha fiber. Nu lyckades jag få kontakt med Mister Göteborg, en säljare som var en aning mer tillmötesgående än kollegan i Stockholm. Han godkände en efterbeställning av sju nya hushåll. Och sedan några till. Och sen en till, men nu tyckte han nog att det kunde räcka.

Då uppenbarade sig Lady England. Hon plingade på min dörr en kväll, och krävde att få vara med hon också. Jag frågade varför hon inte anmält sig, och då svarade hon att hon minsann inte fått nån lapp i sin brevlåda.

”Men jag har själv varit där och lagt i lapp. Två gånger”, svarade jag.

”Ja, jag har minsann blivit av med post förr!” blev svaret.

Dagen efter ringde Lady England till Telias huvudkontor i Stockholm, och sen till Mister Göteborg. När jag ringde honom en stund senare, skrattade han bara uppgivet.

Lady England har också fått sin fiberanslutning. Hon var envis. Och hade tur.

Om du fortfarande är sugen på att försöka skaffa fiber till din villa, kan jag bara ge dig ett råd: ge inte upp. Du kommer säkert att slå huvudet i väggen. Flera gånger.

Jag vet från säker källa att vår leverantör Telia aldrig hade genomfört projektet om man vetat vad man vet idag. Allt hänger på de där slangarna nere i marken.

Så om det av någon anledning grävs i ditt område, vare sig det är för fjärrvärme, avlopp eller något annat – se då till att det läggs ned slangar för fiberkablar. Betala själv om det är så, för det är slangarna som är nyckeln till framgång.