Ordet känns igen

Försöker skriva viktiga saker. I sängen med datorn i knät. Det känns onaturligt och funkar inte alls. Eller är det bara semestern som sitter i hjärnan och fingrarna? Ska ju skriva viktiga saker att dela med mig av och få andras respekt för.

Jag är inte sån som skriver dagbok eller avhandling. Van att tala och få saker sagt. Jag är en faslig tös när jag släpper munnen lös, skaldade min lärare i mellanstadiet. Det skrivna ordet pressas fram. Fingerisättningen på tangentbordet är inlärt.

Det skrivna ordet är överallt. Det skrivna ordet är Internets och hypertextens allt.

Jag tvekar med mina ord. Ordet är på tungan men kommer inte ut till fingrarna. Det skrivna ordet har blivit ett motstånd. Kommer att tänka på den danske fysikern och Nobelpristagaren Niels Bohr. Han hade en teori om att den som drar först i en duell förlorar. Ny forskning visar att den som drar sist är 21 millisekunder snabbare än den som drar först. Hjärnan är långsammare på att planera och agera än att automatiskt reagera.

Rösten är min bästa vän. Orden kommer utan att man behöver tänka. Det är enklare att reagera med det talade ordet än att agera med det skrivna. Den muntliga traditionen är här och nu. Hjälpt av multimediateknik. Det har aldrig varit lättare att berätta sin historia.

Tanken vandrar. Tanken svindlar. Pratar med min dator. Som till en partner och vän. Ser mitt talade ord bli en nedskriven text. Hjälpt av språkteknik. Inte än. Men då kan jag också få orden att flöda i en aldrig sinad ström.

Ska berätta viktiga saker. Sittande i sängen. Med min mobil. Ska köra taligenkänningsprogram och skalda för Facebook och Twitter. Ska snart.

Länkar:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=108068&a=1874174 (http://korta.nu/sswc10_117)
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_speech_recognition_software (http://korta.nu/sswc10_118)